Herman SandebergCarl Herman Sandeberg, född 25 augusti 1831 i Huddinge socken, Södermanlands län, död 12 mars 1917 i Värmdö församling, Stockholms län,[1][2] var en svensk väg- och vattenbyggnadsingenjör. Hans syster Hulda Maria Sandeberg var gift med August Sohlman. Efter studentexamen 1848 och examen från Högre artilleriläroverket på Marieberg 1854 blev Sandeberg löjtnant i Väg- och vattenbyggnadskåren 1856. Han tog avsked från nämnda kår 1858.[3] Han var den person som hårdast drev frågan om Nynäsbanans tillkomst.[4] År 1877 företog han en expedition till Kolahalvön[5] och 1891–1895 till ryska ishavskusten; av de därvid hopbringade vetenskapliga samlingarna skänkte han en betydande del till svenska statens museum.[6] Herman Sandeberg gjorde, vid sidan av sitt egentliga arbete, två andra pionjärinsatser. Han var en av se första att initiera tomatodling i Sverige, och utgav ett par små texter om detta. Viktigare var dock hans medverkan i en av de första masspridda svampböckerna i Sverige, D:r M.A. Lindblads svampbok (1901; nya utgåvor 1902, 1913 och 1920). I denna skrev han avsnitten om ”svampars insamling, förvaring och anrättning”, och anses också ligga bakom systemet att med en, två eller tre stjärnor ange svampars matvärde.[7] Herman Sandeberg är begravd på Huddinge kyrkogård.[8] Bibliografi
Referenser
|
Portal di Ensiklopedia Dunia