Heer (svenska: hären) tillsammans med Deutsche Marine och Luftwaffe är en av Bundeswehrs tre försvarsgrenar. Armén är kärnan i landstyrkorna och står för landoperationer samt för operationer av luftburna och luftmekaniserade styrkor. Armén är det största vapenslaget med en styrka på cirka 62 800 soldater i fredstid. Arméinspektören är GeneralleutnantAlfons Mais.
Historia
Arméns första soldater började tjänstgöra den 12 november 1955 och de första värnpliktiga kallades in i april 1957. Armén frånsäger sig uttryckligen någon tradition från dess föregångare i Wehrmacht (som också kallades Heer). Under det kalla kriget var Bundeswehrs huvuduppgift det nationella försvaret. I och med upplösningen av det territoriella försvarskommandot 1969 överfördes dess uppgifter till armén och den delades organisatoriskt upp i fältarmén, som integrerades i Natos kommandostruktur, och den territoriella armén, som stod under nationellt befäl. Efter anslutningen av delstaterna i Tyska demokratiska republiken, som återupprättades i samband med återföreningen, och av hela Berlin till Förbundsrepubliken Tyskland, integrerades delar av den nationella folkarméns (Nationale Volksarmee) landstyrkor i armén. Som ett resultat av detta växte fältarmén till 42 stridsbrigader och 360 000 aktiva soldater, vilket innebar att den nådde sin historiska maximistorlek. Den territoriella armén upplöstes som en separat underavdelning inom armén 2001 och de kvarvarande territoriella strukturerna och uppgifterna införlivades i det nybildade organisationsområdet Streitkräftebasis. Värnplikten upphävdes 2011. Sedan dess har armén varit en del av en frivilligarmé.[2]
Uppgifter
Som en försvarsgren av Bundeswehr är arméns uppdrag i princip överensstämmande med Bundeswehrs uppdrag och uppgifter.[3]
Fram till 2023 kommer armén att få totalt 104 Leopard 2 A7V. Då kommer armén att ha totalt 328 Leopard 2 stridsvagnar. Planen är att alla arméns stridsvagnar på medellång sikt ska vara på samma teknisk nivå.[4]
I avsiktsförklaringen mellan Tyskland och Frankrike från juni 2018 utsågs Tyskland till ledande nation för samarbetsprojektet Main Ground Combat System (MGCS). Syftet med projektet är att ersätta de nu använda stridsvagnarna Leopard 2 och Leclerc i mitten av 2030-talet.[5]
Även arméns jägarförband ska få en variant av terrängfordonet Boxer med en 30mm automatkanon för att ersätta de befintliga Wiesel-pansarbandvagnarna senast 2027. Enligt jägarna finns det ett behov av cirka 93 fordon.[8][9]
I juni 2022 undertecknade Tyskland ett samförståndsavtal om att ansluta sig till det finskledda CAVS-programmet (Common Armoured Vehicle System). Målet med CAVS-programmet, är att utveckla det billigaste möjliga 6×6-fordonet med Patrias 6x6-fordon som chassiplattform. Även Lettland, Estland och Sverige deltar i programmet. I Tysklands armé ska det nya trupptransportfordonet ersätta trupptransportfordonet Fuchs.[10][11]
Inom CATV-programmet har Tyskland tillsammans med Sverige och Storbritannien utvecklat ett terrängfordon baserat på BvS10. 140 fordon ska levereras till armén mellan 2025 och 2028 och ersätta de befintliga 337 Bandvagn 206D och Bandvagn 206S. Det antal fordon som har beställs utgör endast en del av arméns behov. Tysklands försvarsministerium har darför angett ett totalt behov av 664 fordon fram till 2031.[12]
Eftersom arméns luftburna styrkors fordonsflotta kommer att nå slutet av sin livslängd framöver ska de befintliga Wiesel 2, Mungo och Wolf ersättas av ett nytt hjulfordon. Inom projektet "Luftlandeplattform" (luftburen plattform) kommer cirka 1 000 fordon att fasas in från och med 2027.[13] Inom samma projekt ska de sedan 30 år tillbaka använda Wiesel 1 ersättas med en ny pansarbandvagn, som ska kunnas transporteras med helikoptern CH-53 som används av Tysklands flygvapen.[14]
Organisation
Personal
Armén har cirka 62 800 soldater, vilket gör den till det största vapenslaget. Alla befattningar är också öppna för kvinnliga soldater om de är lämpliga för den avsedda befattningen. Totalt har armén cirka 4 700 kvinnliga soldater.[1]