Axel Gustaf Estlander, född 18 september 1876 i Helsingfors, död 1 december 1930 i Stockholm, var en finländsk-svensk arkitekt, segelbåtskonstruktör och seglare. Han vann världsrykte på 1920-talet med ett stort antal R-båtar och skärgårdskryssare.
Ingen annan yachtkonstruktör har varit så betydelsefull för svensk segelsport som Estlander och han var även en av samtidens skickligaste rorsmän. SK 150:anSingoalla och 12mRPrinsessan Svanevit är de mest kända av Estlanders konstruktioner.
Från skridskoåkare till arkitekt
Gustaf Estlander vann guldmedalj på europamästerskapen i hastighetsåkning på skridskor 1898 i Davos. Han blev tvåa i EM år 1897 och 1899, tvåa i VM 1896, och trea i VM år 1898.
Efter arkitektexamen 1898 vid Polytekniska Institutet i Helsingfors grundade han tillsammans med John Settergren arkitektbyrån Estlander & Settergren och ritade 1903–1915 ett tjugotal bostadshus i sten i nationalromantisk stil. Av dessa har Villa Ulrika och Villa Solsken sedermera av Finlands museiverk utsetts till byggnadsminnen.
Båtkonstruktör på heltid 1914
Estlander blev båtkonstruktör på heltid 1914, efter det att han redan ritat ett sextiotal segelbåtar. Han fick sitt internationella genombrott 1918 med 22 m² skärgårdskryssarenColibri II, som med konstruktören vid rodret, vid en stormsegling på Kanholmsfjärden utklassade den svenska eliten under Sandhamnsveckan. Det avgörande, och för tiden unika, i båtens konstruktion var skrovets extremt långa överhäng i för och akter, vilka särskilt i frisk vind gav en fartgivande lång vattenlinje. Gustaf Estlander var chef för det tyska båtvarvet Pabst Werft i Cöpenick i Berlin mellan 1918 och 1923.
Estlanders mest berömda och därtill största konstruktion var den för hans egen räkning år 1919 byggda 150 m² skärgårdskryssaren Singoalla, Östersjöns och även en av världens snabbaste jakter i sin storlek. I alla nordiska regattor tog den alla pris som fanns att få. Den utsökta segelbåten förintades hösten 1922 i en varvsbrand i Tyskland.
Till jubileumsåret 1930 för KSSS ritade Estlander den vackra Princess Svanevit, en 12mR-yacht, åt bokförläggaren Erik Åkerlund. Estlander ritade även 6mR-båten May Be II som 1927, med Sven Salén vid rodret, vann Guldpokalen i USA.[7]
Estlander flyttade till Sverige 1920 och blev svensk medborgare 1927. Han blev tillfrågad om att rita Mälar 22:an, en entypsbåt, som började byggas 1930, samma år som Estlander dog. Estlander deltog framgångsrikt med egna båtar i närmare 1500 kappseglingar i Europa och placerade sig på fjärde plats i 8mR klassen vid de olympiska seglingarna 1912 i Nynäshamn.
Cirka 300 konstruktionsritningar av Estlanders båtar finns bevarade i Sjöhistoriska museet i Stockholm. Estlanders nyskapande båtkonstruktioner kom att påverka en yngre konstruktörsgeneration med bland andra Tore Holm och Knud H Reimers, vilken senare tog över hans konstruktionsfirma.
