Gröngölingar

För den romerska guden, se Picus (mytologi)

Gröngölingar
Gröngöling (Picus viridis)
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Djur Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass	Fåglar Aves
Ordning	Hackspettartade fåglar Piciformes
Familj	Hackspettar Picidae
Underfamilj	Egentliga hackspettar Picinae
Släkte	Gröngölingar Picus
Vetenskapligt namn
§ Picus
Auktor	Linné, 1758

Gröngölingar (Picus) är ett släkte med fåglar inom familjen hackspettar som finns representerat i Europa, Asien och Nordafrika.

Utseende och ekologi

Gröngölingar är stora hackspettar med typiskt grön ovansida. De återfinns i skogsbiotoper eller öppnare skogsområden och häckar i trädhålor där de ofta lägger sina vita ägg på en bädd av träflisor.

Släktets arter är främst insektsätare där flera är specialiserade på att fånga myror eller termiter men vissa äter även frukt och ägg. Insekterna fångas med den snabelformade långa tungan som är täckt med små hullingar och ett kletig saliv. Släktet är mindre skogsbundet än många andra grupper med hackspettar och Picus-spettar födosöker ofta på marken.

Arter inom släktet

Listan nedan med 14 arter följer International Ornithological Congress:[1]

• Gulnackad gröngöling (Picus chlorolophus)
• Rödvingad gröngöling (Picus puniceus)
• Burmagröngöling (Picus viridanus)
• Spetsgröngöling (Picus vittatus)
• Indisk gröngöling (Picus xanthopygaeus)
• Fjällig gröngöling (Picus squamatus)
• Japansk gröngöling (Picus awokera)
• Gröngöling (Picus viridis)
• Iberisk gröngöling (Picus sharpei) – behandlades tidigare som underart till gröngölingen
• Atlasgröngöling (Picus vaillantii)
• Rödhuvad gröngöling (Picus rabieri)
• Svarthuvad gröngöling (Picus erythropygius)
• Gråspett (Picus canus)
  • "Svartnackad hackspett" (Picus [c.] guerini) – urskiljs som egen art av bl. a. Birdlife International
• Sumatragröngöling (Picus dedemi) – behandlas av vissa som underart till gråspetten[2]

Tidigare inkluderades de tre arterna av grönspett som numera placeras i släktet Chrysophlegma, men DNA-studier visar att de inte är närmast släkt med arterna i Picus.

Noter

1. Gill F, D Donsker & P Rasmussen  (Eds). 2021. IOC World Bird List (v11.2). doi :  10.14344/IOC.ML.11.2.
2. Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2019) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2019 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2019-08-11