sv Iberisk gr%C3%B6ng%C3%B6ling

	Iberisk gröngöling; Status i världen: Livskraftig (lc)
	Adult hane.
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Hackspettartade fåglar; Piciformes
Familj	Hackspettar; Picidae
Släkte	Picus
Art	Iberisk gröngöling; P. sharpei
Vetenskapligt namn
	§ Picus sharpei
Auktor	(Saunders, H, 1872)
Utbredning
Synonymer
	Picus viridis sharpei

Iberisk gröngöling^[2] (Picus sharpei) är en hackspett som förekommer på Iberiska halvön.^[3] Den är nära släkt med gröngölingen och behandlades fram tills nyligen som underart till denna. Arten minskar i antal men beståndet anses ändå vara livskraftigt.

Utseende och läten

Iberisk gröngöling är en 31–33 centimeter lång hackspett som är mycket lik gröngölingen, med sin gröna ovansida och gulaktiga övergump och övre stjärttäckare. Näbben är vidare kilformad i spetsen, medellång och mörkgrå, irisen vit eller rosafärgad, benen olivgrå och hjässa och nacke röda.

Till skillnad från gröngölingen saknar iberisk gröngöling nästan helt svart på huvudet och är snarare gråsolkig än svart runt ögat. Hanen har röd mustasch med bara svart bård nedtill (ej runt om), medan honans mustasch har en ljus bård upptill och de röda hjässfjädrarna är ofta vitspetsade.

Även atlasgröngölingen (Picus vaillantii) är mycket lik, men denne har röd istället för svart mustasch hos hanen och honan saknar rött på hjässan.^[1]^[4]

Utbredning och systematik

Fågeln förekommer enbart på Iberiska halvön och i Pyrenéerna i Spanien, Portugal och sydligaste Frankrike.^[5] I Frankrike förekommer den oregelbundet från Pyrénées-Atlantiques till Hérault.^[1] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Artstatus

Tidigare behandlades taxonet sharpei som underart till gröngöling (Picus viridis). Två studier från 2011 visar dock på konstanta morfologiska skillnader och smala hybridzoner.^[6]^[7] De allra flesta taxonomiska auktoriteter urskiljer den därför numera som egen art.^[3]^[1]^[5]^[8]

Levnadssätt

Arten lever i relativt torrt öppet skogslandskap, men även i plantage, trädgårdar, parker, jordbruksområden, betesmarker och lokalt i kustnära gräsbevuxna fält med sanddyner. Den kräver tillgång till enstaka äldre träd och öppningar med närliggande gräsmarker och påträffas från havsnivå till 3 000 meter över havet.^[1]

Iberisk gröngöling häckar från mars till juni och lägger fem till åtta ägg som båda könen ruvar i ett uthackat bo ungefär tio meter upp i ett träd. Den lever huvudsakligen av myror, men äter även andra insekter och tillfälligtvis frukt.

Iberisk gröngöling och människan

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population. Den tros dock minska i antal, varför internationella naturvårdsunionen IUCN tidigare kategoriserade den som nära hotad (NT).^[1] Efter nya beräkningar anses minskningstakten vara lägre än man tidigare trott, 16 % under en tioårsperiod, varför beståndet numera anses vara livskraftigt. Beståndet uppskattas till 244 000-468 000 par, varav cirka 90 % häckar i Spanien.^[1]

Namn

Fågelns svenska och vetenskapliga artnamn hedrar Richard Bowdler Sharpe (1847-1909), brittisk ornitolog vid British Museum of Natural History 1872-1909.^[9]

Noter

^ [a b c d e f g] Birdlife International 2020 Picus sharpei . Från: IUCN 2020. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 21 december 2020.
^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
^ [a b] Gill, F & D Donsker (Eds). 2015. IOC World Bird List (v 5.2). doi : 10.14344/IOC.ML.5.2.
^ Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 242-243. ISBN 978-91-7424-039-9
^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2019) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2019 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2019-08-11
^ Perktas, U., G.F. Barrowclough & J.G. Groth (2011), Phylogeography and species limits in the green woodpecker complex (Aves: Picidae): Multiple Pleistocene refugia and range expansion across Europe and the Near East, Biol. J. Linn. Soc. 104, 710-723.
^ Pons, J.-M., G. Olioso, C. Cruaud, and J. Fuchs (2011), Phylogeography of the Eurasian green woodpecker (Picus viridis), J. Biogeogr. 38, 311-325.
^ Lagerqvist, M., Jirle, E., Tyrberg, T., Fromholtz, J. (2017). ”Förändringar i Tk:s lista”. Vår fågelvärld (1). https://cdn.birdlife.se/wp-content/uploads/2018/10/Tk_Rapport_8-long-version.pdf. Läst 1 januari 2023.
^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar

Wikispecies har information om Picus sharpei.
Artförteckning
Wikimedia Commons har media som rör Picus sharpei.
Bilder & media
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b c d e f g] Birdlife International 2020 Picus sharpei . Från: IUCN 2020. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 21 december 2020.

[SOF-2] BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter

[IOC-3] [a b] Gill, F & D Donsker (Eds). 2015. IOC World Bird List (v 5.2). doi : 10.14344/IOC.ML.5.2.

[Fågelguiden-4] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 242-243. ISBN 978-91-7424-039-9

[CC-5] [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2019) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2019 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2019-08-11

[6] Perktas, U., G.F. Barrowclough & J.G. Groth (2011), Phylogeography and species limits in the green woodpecker complex (Aves: Picidae): Multiple Pleistocene refugia and range expansion across Europe and the Near East, Biol. J. Linn. Soc. 104, 710-723.

[7] Pons, J.-M., G. Olioso, C. Cruaud, and J. Fuchs (2011), Phylogeography of the Eurasian green woodpecker (Picus viridis), J. Biogeogr. 38, 311-325.

[BirdLife-8] Lagerqvist, M., Jirle, E., Tyrberg, T., Fromholtz, J. (2017). ”Förändringar i Tk:s lista”. Vår fågelvärld (1). https://cdn.birdlife.se/wp-content/uploads/2018/10/Tk_Rapport_8-long-version.pdf. Läst 1 januari 2023.

[9] Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

Iberisk gröngöling