Getapel

Getapel Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Växter Plantae
Division	Fröväxter Spermatophyta
Underdivision	Gömfröväxter Angiospermae
Klass	Trikolpater Eudicotyledonae
Ordning	Rosordningen Rosales
Familj	Brakvedsväxter Rhamnaceae
Släkte	Rhamnus
Art	Getapel R. cathartica
Vetenskapligt namn
§ Rhamnus cathartica
Auktor	L.
Rhamnus cathartica

Getapel eller vägtorn (Rhamnus cathartica) är en växt i familjen brakvedsväxter, släktet getaplar (Rhamnus).

Biologi

Getapeln växer som buske eller lågt träd, och blir uppemot 8 meter högt. Grenspetsarna har långa tornar. Dess blad är fintandade och brett ovala med en antydan till hjärtform [2] och en typisk vridning av spetsen. Blommorna är gröngula och små, blomställningen är knippen i bladvecken. Frukten är en stenfrukt med tre kärnor, först röd och sedan svart, och den är giftig[3]. Giftet är irriterande på magslemhinnorna och ger rödfärgad urin.

Tvåsidigt knippe.

Utbredning

Arten förekommer från Europa till västra Sibirien, Kirgizistan och Iran. Den växer dessutom i bergstrakter i Algeriet och Marocko. Getapel introducerades i Island. Växten hittas i skogar, på våtmarker och i smala dalgångar. Den föredrar skogens kanter eller öppna ytor. Exemplar kan fortplanta sig efter 9 till 11 år. Fåglar som äter frukter hjälper vid fröspridningen.[1]

Hot

För beståndet är inga hot kända. Hela populationens anses vara stabil. Getapel är sällsynt i norra Afrika. IUCN listar arten som livskraftig (LC).[1]

Namn

Etymologi

Linné gav ursprungligen växten namnet Rhamnus catharticus (maskulinum), som emellertid senare ändrats till Rhamnus cathartica, som är femininum och anses språkligt riktigare benämning. Alla växters vetenskapliga namn anges numera i femininum, även om växten är ett skildkönat hanträd. Catharticus (katarsis) syftar på användning som laxerande medel. Rhamnus var en sorts tornig buske i klassisk grekisk och romersk litteratur[4].

Dialektala svenska namn

Dialektala namn

Namn	Trakt	Referens
Gaitä barkäträ ('getbarkträd')	Gotland	[5]
Getappel	Uppland
Getbark	Västergötland
Getbärsträ	Blekinge
Kråketorn		[6]
Kräketorn	Västsverige, Svenskfinland	[7]
Onemannstrai 'ondemansträd', dvs. 'Djävulens träd'	Skåne	[5]
Orrmabärstre	Gotland	[5]
Söpntorn av fornnordiska svefnþorn
Tornhögg
Valbark	Bohuslän
Valbjörk	Västergötland, Blekinge
Valberk	Östergötland
Vigeltorn	Öland	[5]
Virentorn	Skåne
Väretorn	Skåne	[5]

1 Gren med hanblommor
2 Hanblomma, 5× förstoring
3 Honblomma, 5× förstoring
4 Stenbär
5 Stenbär i genomskärning.

Förklaringar

Namnet Djävulens träd kommer från en gammal fabel om att Djävulen en gång körde med en get mot ett träd så häftigt att geten rände in mellan barken och veden så att getraggen blev sittande kvar.

Om man drar av barken på en getapel blir nämligen barken raggig på insidan. Möjligen är det detta som avspeglas även i det gotländska gaitä barkäträ. Uppenbarligen finns även ett språkligt samband med det nutida rikssvenska namnet getapel.

Orrmabärsträ kommer av att bären liknar ormbär, Paris quadrifolia.

Tornhögg är eventuellt en förvrängning av tornhägg med anledning av att bären liknar häggbär, Prunus padus.

Enligt en legend med anor i nordisk mytologi åstadkommes djup sömn eller ett dvalaliknande tillstånd om man sticker in en kvist getapel i örat. Se vidare sömntörne.

Valbjörk är resultatet av två förvanskningar:

• val torde ursprungligen ha varit dval, av fornsvenska dvalin = domnad, därav dvala.. (Jämför sömntörne.)
• björk har inget med trädet björk (Betula) att göra utan är en förvanskning av bark med syftning på legenden om Djävulen som körde en get under barken på en apel, getapeln.

Öländska vigeltorn kan antas vara en förvanskning av skånska väretorn.

Anknytning till sömn och dvala finns även i det engelska namnet dvalberry, som dock inte avser Rhamnus chatartica, utan kan vara endera av flera växter med narkotiska egenskaper, särskilt belladonna, Atropa belldonna.

Kräketorn anspelar på att förtäring av bären medför kräkning.[8]

Källor

1. ^ [ ] Barstow, M. & Rivers, M.C. 2017 Rhamnus cathartica . Från: IUCN 2017. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 2 mars 2022.
2. Quartier, Archibald; Bauer-Bovet Pierette (1974). Träd och buskar i Europa: en fälthandbok. Stockholm: Bonnier. sid. 224. Libris 1278082 
3. Wigander, Millan (1976). Farliga växter. Stockholm: Almqvist & Wiksell Förlag. sid. 90. ISBN 91-20-04445-3 
4. Corneliuson, Jens (1997). Växternas namn. Wahlström & Widstrand. sid. 141, 459. ISBN 91-46-17102-9 
5. ^ [ ] Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, sida 825 [1]
6. Elias Fries: En kritisk ordbok öfver svenska växtnamnen, sida 63, P. A. Norstedt & söner, Stockholm 1880
7. Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, sida 360
8. Svenska Akademiens ordbok: Kräketorn (tryckår 1938)

Externa länkar

• Den virtuella floran
• Getapel i Carl Lindman, Bilder ur Nordens flora (andra upplagan, Wahlström och Widstrand, Stockholm 1917–1926)
• Wikimedia Commons har media som rör Getapel.
  Bilder & media

Utbredningskartor

• Norden [2]
• Norra halvklotet [3]