George S. Patton

	George S. Patton
	; George S. Patton som generallöjtnant 1944.
Information
Smeknamn	Bandito, Old Blood and Guts, The Old Man
Född	11 november 1885; San Gabriel, Kalifornien, USA
Död	21 december 1945 (60 år); Heidelberg, Amerikanska ockupationszonen, Tyskland
I tjänst för	USA
Försvarsgren	USA:s armé
Tjänstetid	1909–1945
Grad	General
Befäl	Se avsnittet Befattningar.
Slag/krig	Pancho Villa-expeditionen Slaget vid San Miguelito; Första världskriget Slaget vid Saint-Mihiel; Meuse-Argonne-offensiven; Andra världskriget Operation Torch; Operation Husky; Invasionen av Normandie; Lorraineoffensiven; Ardenneroffensiven;
Utmärkelser	Distinguished Service Cross (2); Distinguished Service Medal (3); Silver Star (2); Legion of Merit; Bronze Star; Purpurhjärtat; Bathorden; Brittiska Imperieorden

George Smith Patton, Jr, född 11 november 1885 i San Gabriel i Kalifornien, död 21 december 1945 i Heidelberg i Amerikanska ockupationszonen (i sviterna av en bilolycka 9 december 1945), var en amerikansk militär, general från 14 april 1945.

Biografi

George S. Patton var en färgstark pansar general under andra världskriget som uppmärksammades för sina segrar i kriget men också för sitt hårda styre och sina uttalanden i pressen. När de allierade landsteg i Nordafrika i november 1942 under befäl av generallöjtnant Dwight D Eisenhower var Patton chef för en amerikansk styrka som erövrade Marocko. Patton blev 6 mars 1943 befälhavare för 2:a amerikanska kåren som ingick i 18 armégruppen under den brittiske generalen Harold Alexander. Motståndet utgjordes av axelmakternas Armégrupp Afrika, som bildats 22 februari 1943 och bestod av tyska och italienska trupper med generalfältmarskalk Erwin Rommel som befälhavare men redan 10 mars blev generalöverste Hans-Jürgen von Arnim ny befälhavare. Axelmakterna kapitulerade i Nordafrika 13 maj 1943. Patton var därefter chef för den amerikanska 7:e armén 10 juli - 31 december 1943. Pattons trupper deltog i erövrandet av Sicilien 10 juli - 17 augusti 1943 och Patton intog slutligen Messina 16 augusti. Från 25 januari 1944 till 7 oktober 1945 ledde Patton den amerikanska 3:e armén i Nordvästeuropa, bland annat under Ardenneroffensiven. Han utmärkte sig fram till krigets slut som en av de allierades främsta befälhavare på slagfältet. Efter kriget blev han militärguvernör i Bayern. Från 7 oktober 1945 fram till sin död var han chef för 15:e armén. Patton blev brigadgeneral 1 oktober 1940, generalmajor 4 april 1941, generallöjtnant 12 mars 1943 och general 14 april 1945.

Patton deltog i Olympiska sommarspelen 1912 i Stockholm och blev 5:a i modern femkamp. I november 1945 besökte han åter Sverige efter att ha blivit inbjuden av den svenska regeringen. Dåvarande arméchefen general Archibald Douglas bjöd på middag på Täcka udden på Södra Djurgården. Patton träffade också det svenska femkampslaget från 1912, och gjorde en dags besök hos Upplands regemente i Uppsala. Patton lär också ha träffat kung Gustaf V på Tullgarns slott.^[1]

En månad efter Sverigebesöket omkom han i en bilolycka i trakten av Heidelberg i Tyskland. Patton ligger idag begravd på en amerikansk krigskyrkogård i Luxemburg.

Övrigt

Patton deltog i sommarolympiaden 1912 i Sverige där han tävlade i modern femkamp. ^[2]

Dåvarande kavallerilöjtnant George S. Patton designade 1913 USA:s sista fastställda militära sabelmodell; m/1913.

Tre amerikanska stridsvagnar har officiellt fått sina namn efter Patton, M46 Patton, M47 Patton och M48 Patton. Vidare kom en stridsvagn inofficiellt att kallas M60 Patton. Patton skrev de delvis självförhärligande memoarerna Mitt krig. År 1970 kom filmen Patton – Pansargeneralen med George C. Scott i rollen som Patton.

År 2005 framröstades general Patton till USA:s främste general genom tiderna framför både Robert E. Lee, John Pershing och George Washington.

En gång sade Patton: "A good plan violently executed this week is better than a perfect plan executed next week".