|
Amerikanska ockupationszonen  Amerikanska ockupationszonen var en av de fyra ockupationszoner som bildades efter Nazitysklands villkorslösa kapitulation och upplösning i slutet av andra världskriget 1945. Segrarmakternas inbördes indelning av efterkrigs-Tysklands ockupationszoner definierades i Londonprotokollet. I dessa ingick dock inte Berlin (Stor-Berlin), som utgjorde en särskild, gemensamt ockuperad del men delades in i sektorer för respektive ockupationsmakts förvaltning.[1][2][3] Som för alla zoner, låg huvudorten officiellt i Berlin. I praktiken låg det amerikanska huvudkontoret i Frankfurt am Main, närmare bestämt i IG Farbens administrationsbyggnad.[3] Inför Västtysklands bildande 1949, bildades i ockupationszonens område de nya förbundsländerna Bayern, Württemberg-Baden och Hessen. Württemberg-Baden uppgick 1952 i det nya förbundslandet Baden-Württemberg. UtsträckningDet omfattade följande områden:
Militärguvernörer
BerlinsektornAmerikanska trupper anlände till Berlin och tog över sin sektor 3–4 juli 1945.[4] Den omfattade, även i den slutliga indelningen per den 13 augusti, följande Bezirke (stadsdelsområden): Neukölln, Kreuzberg, Tempelhof, Schöneberg, Steglitz och Zehlendorf.[5][2] VästtysklandÅr 1949 bildade förbundsländerna i den amerikanska zonen, tillsammans med förbundsländerna i den brittiska och i den franska zonen, Förbundsrepubliken Tyskland, informellt ofta kallat Västtyskland för att skilja det från grannen i öst. Ockupationszonerna i det västtyska området kvarstod under en övergångstid med ökande självständighet för den nya staten, och upplöstes efter ikraftträdandet av Parisfördragen i maj 1955.[6] Källor
|