Flavonoid

Molekylstruktur hos flavon (2-fenyl-1,4-bensopyron)

Flavonoider är en grupp kemiska föreningar som bland annat är verksamma som antioxidanter.[1] Flavoner är gula färgämnen och förekommer rikligt i våra växter samt i äggulan. Flavon ingår till stor del i riboflavin eller B2-vitamin. Äter man mycket färgrikt och gult får man i sig ordentligt med vitaminer. B-vitaminer är vattenlösliga och överskottet följer med urinen ut, så det är ingen risk att man får för mycket. Många flavonoider är mycket instabila, de bryts ned vid produktion av livsmedel, pastörisering och förvaring.

Från mitten av 1930-talet och fram till början av 1950-talet kallades flavonoider för P-vitamin eller vitamin P. Bokstaven P var inte en fortsättning på serien A-vitamin, B-vitamin, C-vitamin, etc, utan helt enkelt en förkortning för permeabilitetsfaktor, med syftning på flavonoidernas vitaminliknande egenskaper.[2]

Nomenklatur

Flavonoider (eller bioflavonoider) syftar på sekundära metaboliter i växter. Enligt IUPAC-nomenklatur [3] kan de klassificeras som:

• flavonoider, flavoner, derivat av flavon, 2-fenylkromen-4-on (2-fenyl-1,4-bensopyron)
• isoflavonoider, isoflavoner, derivat av isoflavon, 3-fenylkromen-4-on (3-fenyl-1,4-bensopyron)
• neoflavonoider, derivat av 4-fenylkumarin (4-fenyl-1,2-bensopyron)

Flavoner

Flavonerna indelas i sin tur i fyra undergrupper:[4]

Grupp	Skelett				Exempel
	Beskrivning	Funktionell grupp		Strukturformel
		3-hydroxyl	2,3-dihydro
Flavoner	2-Fenylkromen-4-on				Luteolin, Apigenin, Tangeritin
Flavonoler	2-Fenyl-3-hydroxikromen-4-on				Quercetin, Kaempferol, Myricetin, Fisetin, Isorhamnetin, Pachypodol, Rhamnazin
Flavanoner	2-Fenyl-2,3-dihydrokromen-4-on				Hesperetin, Naringenin, Eriodictyol, Homoeriodictyol
Flavanonoler	2-Fenyl-2,3-dihydro-3-hydroxikromen-4-on				Taxifolin (eller dihydrokercetin), Dihydrokaempferol

Exempel

Exempel på flavonoider i mat gjord på växter är katekin och olika tanniner. Ekollon och vindruva innehåller också bland annat garvsyra. [5][6][7]. Flavonoiden thearubigin ger svart te dess speciella smak.[8]

Referenser

1. ”Studies force new view on biology of flavonoids”. Arkiverad från originalet den 4 december 2019. https://web.archive.org/web/20191204110942/https://www.eurekalert.org/pub_releases/2007-03/osu-sfn030507.php. Läst 31 juli 2008. 
2. Kurera 
3. Flavonoids (isoflavonoids and neoflavonoids)., IUPAC Compendium of Chemical Terminology
4. ”Phenolics:figure 4”. Arkiverad från originalet den 1 december 2008. https://web.archive.org/web/20081201130150/http://www.ars.usda.gov/is/np/phenolics/illus/phenfig4.htm. Läst 5 mars 2009. 
5. ”garvsyra”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/garvsyra. Läst 8 februari 2018. 
6. Gammels, Leo (4 mars 2013). ”En värld av te”. yle.fi. Arkiverad från originalet den 9 februari 2018. https://web.archive.org/web/20180209003103/https://svenska.yle.fi/artikel/2013/03/04/en-varld-av-te. Läst 8 februari 2018. 
7. ”Konsten att tillaga te | Tekultur”. www.tekultur.se. Arkiverad från originalet den 24 juni 2018. https://web.archive.org/web/20180624070003/http://www.tekultur.se/tillaga_te.html. Läst 8 februari 2018. 
8. ”te”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/te. Läst 8 februari 2018. 

Externa länkar

• Flavonoider