Erik Stenbock
Erik Gustavsson Stenbock, född 1612 i Göksholm, död 11 februari 1659 i stormningen av Köpenhamn, var en svensk greve, militär och ämbetsman.[1] BiografiErik Stenbock var son till Gustav Eriksson Stenbock och Beata Margareta Brahe och bror till Fredrik Gustavsson Stenbock och Gustaf Otto Stenbock.[1] 1631 befordrades Stenbock från fänrik till kaptenlöjtnant vid livgardeskompaniet, med vilket han deltog i slaget vid Ltitzen 1632, och följde Gustav II Adolfs lik till Wolgast men föredrog att stanna i Tyskland. Redan 1634 blev Stenbock överste för Västmanlands regemente. Då generalmajoren Johan Lilliehöök 1639 under belägringen av Landsberg an der Warthe råkade bryta ena benet, fick Stenbock övertaga befälet och fullbordade stormningen av staden. 1642 sårades han i slaget vid Leipzig. 1643 blev Stenbock generalmajor för de svenska trupperna i Livland och assistent till generalguvernören där, och mellan 1645 och 1649 var han guvernör i Riga.[1] 1650 blev Stenbock riksråd och liksom sina bröder friherre och greve 1651, med titeln greve till Bogesund, friherre till Kronobäck och Öresten. Mellan 1651 och 1654 var han generalguvernör över Ingermanland, Karelen och Keksholms län. Senare blev Stenbock generalkommendant i Pommern 1655, guvernör i Halland 1656 och lagman i Västernorrland, Lappmarken och Härjedalen 1657. I Halland organiserade han gränsförsvaret, och efter krigsutbrottet 1657 besegrade han tillsammans med Harald Stake en norsk styrka i slaget vid Hjärtum i Bohuslän, men måste därefter dra sig tillbaka över gränsen till Sverige. Utnämnd till rikstygmästare 1657, blev Stenbock dödligt sårad vid Karl X Gustavs stormning av Köpenhamn den 11 februari 1659.[1] FamiljGift 1637 med Rüdiger von Schwerins (död 1621) och Catharina von Eichstedts dotter Catharina von Schwerin (1619–1655).[1] Barn:
Gift 1656 med Hero Moritz Friherre Ripperda von Farmsums och Anna Margareta von Rengers dotter Occa Johanna Ripperda von Farmsum (1619-1686).[1] Referenser
Källor
|
Portal di Ensiklopedia Dunia