Den heliga ön Okinoshima och associerade platser i Munakataregionen
Den heliga ön Okinoshima och associerade platser i Munakataregionen (神宿る島」宗像・沖ノ島と関連遺産群?) är ett världsarv som består av ön Okinoshima i sydvästra Japanska havet, en ö som betraktas som helig av utövare av den japanska religionen shinto, och ett antal associerade platser i den omgivande Munakataregionen i Fukuoka prefektur, nordvästra Kyushu, Japan. Världsarvsområdets kärnområde omfattar 98,93 ha (hektar) och buffertzonen 79 363,48 ha. Området sattes upp på Japans tentativa världsarvslista 2009[1] och blev inskrivet som världsarv 2017. BakgrundDe tre kami i Munakata (Tagori-hime, Tagitsu-hime och Ichikishima-hime) sägs i Kojiki och Nihon Shoki vara döttrar till Amaterasu, skapade av solgudinnan av Susanoos, havets och stormens kami, svärd.[2][3] Dessa tre kamis jinja, Okitsu-Miya på ön Okinoshima, Nakatsu-Miya på ön Oshima och Hetsu-Miya på Kyushu, utgör tillsammans shintohelgedomskomplexet Munakata Taisha. Inga formella helgedomsbyggnader uppfördes under tidig shinto, men på ön Okinoshima finns stenhögar eller yorishiro som visar på den tidiga vördnaden.[4] Över 80 000 artefakter lämnades rituellt på platsen mellan 300- och 900-talet.[1] Platserna har satts upp på listan över Japans nationalskatter.[5][6] Dessa nationalskatter omfattar speglar och drakhuvuden i brons från Wei; guldringar och ryttarutrustning liknande dem som hittats i Sillagravarna i Korea; men också fragment av en glasskål från sasanidernas Persien.[2] Munakataklanen (宗像氏?), mäktiga lokala härskare, kontrollerade lederna till kontinenten och presiderade över ritualer.[1][2] De många kofun eller gravhögarna i området tros vara deras gravplatser.[1] PlatserFöljande platser ingår i världsarvet:
Källor
Fotnoter
Externa länkar
|
Portal di Ensiklopedia Dunia