Dassault Mirage F1

Dassault Mirage F1
Dassault Mirage F1CR, juli-2009.
Beskrivning
Typ	Jakt-, attack och spaning
Besättning	1
Första flygning	23 december 1966
I aktiv tjänst	1973 – 2014
Versioner	Bl.a F1A, F1AZ, F1B, F1C, F1D och F1M-53
Ursprung	Frankrike
Tillverkare	Dassault Aviation
Antal tillverkade	720–730 (år 1966-1992)
Data
Längd	15,33 meter
Spännvidd	8,44 meter
Höjd	4,5 meter
Vingyta	25 m²
Tomvikt	7 400 kg
Max. startvikt	16 200 kg
Max. bränslevikt	4 100 l
Motor(er)	1 × SNECMA Atar 9K-50
Dragkraft	49 kN 70,6 kN (med EBK)
Prestanda
Max. hastighet	Mach 2,2 (2 570 km/h på hög höjd)
Räckvidd med max. bränsle	475 km
Transporträckvidd	3 300 km
Stigförmåga	242 m/s
Beväpning & bestyckning
Upphängnings- punkter	7 varav 4 under vingar
Fast beväpning	2 × 30 mm DEFA automatkanoner
Bomber	Bomber upp till 6 300 kg
Robotar	AIM-9 Sidewinder, R.550 Magic, Super 530, AS.30L, AS.37 MartelAM.39 Exocet
Raketer	Matra 68 mm
Övrigt	AN/ALQ-119 eller Ramora störkapsel Atlis II laserkapsel
Ritning
Fotnoter
Källor:[1]

Dassault Mirage F1 är ett franskt stridsflygplan byggt av Dassault Aviation.

Bakgrund

Trots att föregångaren Mirage III var ett framgångsrikt stridsflygplan var nackdelarna med deltavingen uppenbara; lång start- och landningssträcka, snabb fartförlust vid manövrering, högt luftmotstånd i överljudsfart och skakig flygning på låg höjd. För att komma tillrätta med de nackdelarna utvecklade Dassault flera olika varianter av Mirage III, bland annat Mirage IIIV med VTOL-kapacitet och Mirage IIIG med variabel vinggeometri.

Tidigt 1964 fick Dassault ett kontrakt för att utveckla en efterföljare till Mirage III. Prototypen var tvåsitsig med mindre rakare pilvinge och en konventionell stjärt med stabilisatorer och fena.[2] Versionen fick beteckningen F2 och valdes av Armée de l'Air, men byggdes bara i ett exemplar pga ändringar i kravspecifikationen.[3]

På eget initiativ utvecklade Dassault parallellt en mindre variant med effektivare jetmotor kallad Mirage F1 och fick Armée de l'Air att välja den istället. Jämfört med Mirage III hade den bättre manövrerbarhet och 40 % mer bränsle vilket gav dubbelt så lång räckvidd eller tre gånger så lång tid i överljudsfart.[4]

Användare

Flygplanet används eller har använts av följande länder:

•  Ecuadors flygvapen (1979-2011)
•  Frankrikes flygvapen (1973-2014)
•  Greklands flygvapen (1975-2003)
•  Islamska republiken Irans flygvapen
•  Iraks flygvapen
•  Jordaniens flygvapen
•  Kuwaits flygvapen
•  Libyens flygvapen
•  Marockos flygvapen (1978-)
•  Qatars flygvapen
•  Sydafrikas flygvapen (1975-1997)[5]
•  Spaniens flygvapen (1975-2013)

Varianter

• F1.A – förenklad exportmodell med attackradarn AIDA 2
• F1.B – tvåsitsig skolversion baserad på F1.C
• F1.C – jaktflygplan med attackkapacitet och radarn Cyrano IV-0
• F1.D – tvåsitsig skolversion baserad på F1.E
• F1.E – enhetsflygplanmed radarn Cyrano IV-1
• F1.R – spaningsversion

Dessa är de sex huvudmodellerna. Utöver dem finns en större mängd exportmodeller och uppgraderingar anpassade för olika kunder. Bland annat med lufttankningsbom, moderniserad Cyrano IV-2 och IVM radar eller Agave-radar för användning med Exocet-robotar.[4][6]

Mirage F1C-200

Mirage F1C

Mirage F1CT

Länder som använt (rött) eller juni 2014 använder (blått) Mirage F1.

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Dassault Mirage F1.
  Bilder & media

Referenser

Noter

1. Taylor, John W.R. (1971). Jane’s All The World’s Aircraft, 1971–1972. Jane's Yearbooks. London: Sampson Low, Marston & Company. sid. 55–56. Libris 8258965 
2. Gunston, Bill; Spick, Mike (1983) (på engelska). Modern Air Combat. London: Salamander Books Ltd. sid. 96–97. Libris 6147974. ISBN 0-86101-1627 
3. http://www.aviastar.org/air/france/dassault_mirage_f-2.php
4. ^ [ ] Gunston, Bill (1984) (på engelska). Modern Fighting Aircraft. London: Salamander Books Ltd. sid. 62. Libris 6147971. ISBN 0-86101-1589 
5. http://www.mirage4fs.com/preview3.html
6. Spick, Mike (1987) (på engelska). Modern Attack Aircraft. London: Salamander Books Ltd. sid. 66–67. ISBN 0-86101-318-2