sv VTOL

VTOL-flygplan

Övre vänster: Hovrande amerikansk Bell Boeing V-22 Osprey.
Övre höger: Brittisk McDonnell Douglas Harrier II modell GR9.
Lägre vänster: VTOL-funktion av Jakovlev Jak-38.
Lägre höger: Hovrande sovjetisk Yak 38.

VTOL (akronym av engelska: vertical take-off and landing, "vertikal start och landning") är en flygterm som åsyftar på flygfarkoster som kan starta och landa lodrätt utan landningsbana. VTOL-förmåga påträffas naturligt hos de flesta aerostater, helikoptrar och tiltrotorplan, men förekommer även hos vissa jetflygplan, vilka använder vektoriserad dragkraft och eller lyftmotorer (vertikalt lyftande motorer) för vertikal start och landning.

Exempel på VTOL-flygplan är exempelvis British Aerospace Harrier, Jakovlev Jak-38, Bell/Boeing V-22 Osprey och Lockheed Martin F-35B Lightning II.

Se även

STOL (short take-off and landing, ”kort start och landning”) – flygplan som endast behöver en kort start- och landsträcka.
V/STOL (vertical/short take-off and landing, ”vertikal/kort start och landning”) – samlad benämning för VTOL-flygplan och STOL-flygplan.^[1]
STOVL (short take-off and vertical landing, ”kort start och vertikal landning”) – flygplan som inte har tillräckligt med dragkraft för att kunna starta vertikalt med normal last, men som kan landa vertikalt.

Referenser

Noter

^ ”V/STOL-flygplan - Uppslagsverk”. Nationalencyklopedin. ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/vstol-flygplan. Läst 24 februari 2020.

Webbkällor

Fred Turner, Björn Elle i Teknisk Tidskrift

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör VTOL.
Bilder & media

[1] ”V/STOL-flygplan - Uppslagsverk”. Nationalencyklopedin. ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/vstol-flygplan. Läst 24 februari 2020.

[1]