Daggkåpa

Daggkåpa
Från Carl Lindman: Bilder ur Nordens Flora 1. Växten i sin helhet 2. Blomma, 6 × förstoring 3. Dito, sett underifrån 4. Mognande fruktanlag, 12 × förstoring
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Växter Plantae
Division	Fröväxter Spermatophyta
Underdivision	Gömfröväxter Angiospermae
Klass	Trikolpater Eudicotyledonae
Ordning	Rosordningen Rosales
Familj	Rosväxter Rosaceae
Underfamilj	Rosoideae
Släkte	Daggkåpor Alchemilla
Undersläkte	Daggkåpa
Sektion	Alchemilla vulgaris
Auktor	L.
Synonymer
Alchemilla acutangula Buser Alchemilla acutiloba Opiz Bercht. & Opiz Alchemilla latifolia Salisb.

Daggkåpa (Alchemilla vulgaris L) är ett samlingsnamn för en mängd apomiktiska småarter av släktet daggkåpor. Småarterna skiljs åt huvudsakligen baserat på bladens form.

Utseende

Daggkåporna har små och oansenliga gulgröna blommor, med 8 små kalkblad i två kransar, kronblad saknas. De har 4 ståndare och 1 kort stift.

Daggkåpan känns lätt igen på sina unikt formade veckade rosettblad, i dessas centrum samlas tidiga morgnar vattendroppar till en skimrande pärla. Dropparna bildas genom att bladen nattetid utsöndrar vatten, som växten tagit upp genom roten, s.k. guttation, som trots växtens namn inte är dagg.

Ståndarna är sterila, men obefruktade frön gror ändå, jungfrufödsel. Det innebär att avkomman blir genetiskt identisk med moderplantan och att alla avkomlingar är en och samma individ.

• 
  Blad av daggkåpa med tidiga guttationsdroppar.
• 
  Framåt morgonen kan dropparna ha flödat samman.

Utbredning

Daggkåpa förekommer naturligt i Europa och på Grönland.[1]

Ekologi

Arten växer vilt på ängsmark. Vissa varianter odlas som prydnadsväxt i trädgårdar och bör då ha sol eller halvskugga i fuktig kalkhaltig lerjord.

Förökning sker genom sådd av frö eller genom delning av plantan vår eller höst. Gallras eller omplanteras med 50 – 60 cm mellanrum. Småplantor kan odlas inomhus.

Ståndarmjölet är infertilt, och frukten (en nöt) bildas på rent vegetativ väg. Jämför det alternativa namnet Jungfru Maria kåpa, som eventuellt syftar på bibelns tal om "den obefläckade avelsen". [2]

Eftersom fortplantningen är asexuell får avkomlingarna exakt samma genuppsättning som moderplantan och förblir i princip samma individ genom alla generationer.

Namn

Det vetenskapliga namnet Alchemilla kommer av att man förr trodde att den lilla vattendroppe som ofta förekommer i bladens mitt på morgonen (guttation), var en viktig ingrediens för alkemisterna. Ordet alchemilla kan härledas från arabiskans al kemelyeh = kemi.[3] Vulgaris betyder vanlig, av latin vulgur = folk, allmänheten.

Dialekt

Namn	Trakt	Referens	Förklaring
Daggskål	Södermanland, Närke	[4]
Daggskalar	Gotland
Jumfru Marias kåpa	Medelpad	[5]
Kärringöron	Dalarna (Ore)
Rynkblad	Dalarna (Leksand)
Ståck, skock	Jämtland
Vår frus kåpa/mantel			Vår fru = Jungfru Maria, Jesu moder

I kulturen

I köket och hushållet kan unga blad delas och ingå i en sallad. Ylle kan färgas gult med avkok på daggkåpans blad. Med tillsats av järnsulfat blir det grönt.

Daggkåpa har tradition som läkeört. Avkok av de gröna delarna av hela plantan kan användas att drickas under graviditet och ca tio dagar efter förlossningen för att dra ihop bukmusklerna och för att underlätta regelbunden menstruation. Avkok på daggkåpa kan användas till kompress för sårläkning, mot infektion och svullnad.
   Vid skörd skall de stora bladen klippas efter behov, bäst under blomningstiden. Daggkåpa kan förvaras genom torkning av bladen. Kvinnans bästa vän var ett smeknamn som daggkåpan fick för sin förmåga att ge menstruationen ett regelbundet förlopp, lindra klimakteriebesvär och bota infektioner i kvinnans underliv.

Referenser

Noter

1. Encyclopedia of Life. ”Details for: Alchemilla vulgaris”. Encyclopedia of Life. http://eol.org/pages/632883/. Läst 23 juli 2013. 
2. Se vidare Jungfrufödelse och Jungfru Maria
3. Elias Wessén (1966) Våra ord, deras uttal och ursprung, Norstedts förlagsgrupp, Stockholm
4. Johan Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, sida 82 [1] Gleerups, Lund 1862–1867, faksimilutgåva Malmö 1962
5. Johan Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, sida 299 [2] Gleerups, Lund 1862–1867, faksimilutgåva Malmö 1962

Tryckta källor

• Dickson, Eva (1995). Vår örtabok, Allt om örter - från odling till användning. Rabén Prisma. ISBN 91-518-2782-4 

Se även

• Växtfärgning

Externa länkar

• Daggskål i Carl Lindman, Bilder ur Nordens flora (andra upplagan, Wahlström och Widstrand, Stockholm 1917–1926)
• Wikimedia Commons har media som rör Daggkåpa.
  Bilder & media