Cerit

Cerit
Cerit-(Ce)-aggregat med aktinolit och brochantit, från typokalen Bastnäs i Riddarhytteområdet
Grupp	Nesosilikater med ytterligare anjoner
Dana klassificering	52.04.06.01 respektive 52.04.06.02
Strunz klassificering	9.AG.20
Kemisk formel	(Ce,La,Ca)9(Mg ,Fe^3+)(SiO4)3(SiO3OH)4(OH)3 för cerit-(Ce); (La,Ce,Ca)9Fe^3+(SiO4)3(SiO3OH)4(OH)3 för ferricerit-(La)
Färg	Ljusröd till gråröd, brun; ljusgul till rödbrun
Förekomstsätt	Massiva aggregat
Kristallstruktur	Trigonala
Spaltning	Saknas
Brott	Ojämnt; mussligt
Hållbarhet	-; sprött
Hårdhet (Mohs)	5,0–5½
Glans	Fettglans; glasglans
Ljusbrytning	nω 1,806–1,817 nε 1,808–1,825
Dubbelbrytning	max δ = 0,004
Optisk karaktär	Enaxligt positiv
Streckfärg	Gråvitt; vitt
Densitet	4,86; 4,71
Typlokal	St Göransgruvan, Bastnäs, Riddarhyttan; berget Yuksporr på Kolahalvön i Ryssland
Referenser	[1] Några data har även hämtats från http://www.mindat.org/min-931.html. http://www.mindat.org/min-26408.html

Cerit är ett samlingsnamn för komplexa silikatmineral som innehåller de sällsynta jordartsmetallerna cerium och lantan. Den kemiska formeln för den ceriumrika analogen cerit-(Ce) skrevs tidigare (Ce,La,Ca)₉(Mg,Fe^3+)(SiO₄)₆SiO₃OH)(OH)₃. I samband med undersökning och beskrivning av lantandominant cerit förfinades[2] formeln till: (Ce,La,Ca)₉(Mg,Fe^3+)(SiO₄)₃(SiO₃OH)₄(OH)₃ för cerit-(Ce)[3] respektive (La,Ce,Ca)₉Fe^3+(SiO₄)₃(SiO₃(OH))₄(OH)₃] för ferricerit-(La).[4] Cerit-(Ce) förekommer som körsbärsröda, gråa till gråröda korniga massor. Det finns även en cerit med mer aluminiun än trevärt järn, aluminocerit-(Ce). Den senare har formeln (Ce,REE,Ca)₉(Al,Fe^3+)(SiO₄)₃[SiO₃(OH)]₄(OH)₃

Historia

År 1751 beskrev Axel Fredrik Cronstedt mineralet som en ”rödlätt, liffärgad och stundom blek-gul” tungsten från Bastnäs koppargruva. I samma skrift beskriver han en annan tungsten, ”hvit-grå” från en kopparskärpning på höjden av Bispberget.[5] I den senare vitgråa tungstenen fann C. W. Scheele 1781 ett nytt grundämne vars oxid hade sur karaktär. Scheele kallade oxiden för tungstenssyra. År 1783 lyckades de spanska bröderna d´Elhuyart ur samma oxid, utvunnen ur mineralet wolframit, framställa en metall som de kallade volfram[6] men som på engelska fick namnet tungsten. I Bastnäs tungsten fann J. Jacob Berzelius och Wilhelm Hisinger 1803 ett nytt grundämne som de kallade cerium.[7] Bastnäs tungsten fick namnet cerit medan Bispbergs tungsten fick namnet scheelit (länge dock benämnt enbart som tungsten).

Förekomst

Cerit-(Ce) har påträffats i Nya Bastnäsfältet, och i Norbergs malmfält i Västmanland vid Södra Hackspik-, Malmkärra-, Johanna- och Åsgruvan.

Ferricerit-(La) har påträffats i Hackmandalen vid berget Yuksporr (Юкспорр), Kolahalvön i norra Ryssland.

Användning

Under senare delen av 1800-talet och en bit in på 1900-talet utvanns cermalm som exporterades till Tyskland, England och Frankrike. Cerit var det dominerande malmmineralet medan cerin (numera ferriallanit-(Ce)) utgjorde ett sporadiskt inslag.[8]

Källor

• Hedin L-H. & Jansson M. 2007. Mineral i Sverige. Förlags AB Björnen.

Noter

1. Hedin, Lars-Håkan; Mikael Jansson (2007). Mineral i Sverige. Borlänge: Förlags AB Björnen. ISBN 978-91-88528-58-2  sid 155
2. http://www.canmin.org/content/40/4/1177.abstract
3. IMA Database of Mineral Properties, maintained by the RRUFF Project; http://rruff.info/ima/ sökord=Cerite-(Ce)
4. IMA Database of Mineral Properties, maintained by the RRUFF Project; http://rruff.info/ima/ sökord=Cerite-(La)
5. Cronstedt A. F., Kongl. RÖN och FÖRSÖK Gjorde med trenne Järnmalms arter, Svenska Academiens Handlingar För År 1751. Vol: XII, ss 226-232
6. Per Enghag (2000), "Jordens grundämnen och deras upptäckt. Några viktiga teknikmetaller", Industrilitteratur, sidan 179, ISBN 91-7548-511-7
7. W. Hisinger, J.J. Berzelius, Cerium en ny metall funnen å Bastnäs Tungsten från Riddarhyttan i Westmanland; Henrik A. Nordström förlag, Stockholm 1804
8. Per Geijer, Harald Carlborg, Riddarhytte malmfält i Skinskattebergs socken Västmanlands län, Kungl.Kommerskollegium, Beskrivningar över mineralfyndigheter nr 1, Stockholm 1923, Viktor Pettersons Bokindustriaktiebolag, Sidor 110, 302, 295-296