sv Aktinolit

	Aktinolit
	Aktinolit
Grupp	Amfibol
Strunz klassificering	9.DE 10
Kemisk formel	Ca2(Mg,Fe)5Si8O22(OH)2
Färg	Blek till mörkt grön. Vit eller grå i asbestform.
Associerade mineral	Talk, epidot, klorit, glaukofan, pumpellyit, lawsonit och albit
Kristallstruktur	Monoklina
Spaltning	Perfekt i två riktningar med 124° och 56° vinkel
Brott	Ojämnt till mussligt
Hållbarhet	Spröd (seg i nefrit)
Hårdhet (Mohs)	5–6
Glans	glasglans, sidenglans om fibrös
Ljusbrytning	nα=1613–1,646; nβ=1,624–1,656; nγ=1,636–1,666
Dubbelbrytning	δ=0,023
Optisk karaktär	Tvåaxligt negativ
Dispersion	Svag
Pleokroism	X=blekgul, gulaktig grön; Y= blekt gulgrön, grön; Z= blekt grön, djupt grönaktigt blå
Transparens	Genomskinlig till genomsynlig
Streckfärg	Vit
Densitet	3,1-3,3

Aktinolit är ett oftast grönaktigt stråligt eller fibrigt monoklint silikatmineral. Det har den kemiska sammansättningen Ca₂(Mg,Fe²⁺)₅Si₈O₂₂(OH)₂och är en fast lösning mellan ändleden tremolit Ca₂Mg₅Si₈O₂₂(OH)₂ och ferroaktinolit Ca₂Fe²⁺₅Si₈O₂₂(OH)₂. Aktinolit är en kalciumhaltig klinoamfibol.^[3] Kiselatomerna är via syreatomer kopplade i dubbla kedjor det vill säga det är ett bandsilikat även benämnt inosilikat.

Etymologi och historia

Mineralnamnet är bildat av grekiska: aktis, "stråle" och lithos, "sten". Aktinolit beskrevs vetenskapligt första gången 1794 av Richard Kirwan. Mineralet kallas ibland för strålsten.

Bildning och förekomst

Aktinolit är vanlig i hydrotermalt omvandlade metamorfa bergarter, till exempel kontaktaureoler som omger intrusiva magmatiska bergarter. Aktinolit förekommer också som produkt av metamorfism av magnesiumrik kalksten. Mineralet är vanligt i många svenska gruvor i Bergslagen.^[4]

Varieteter

Det gamla mineralnamnet uralit används ibland som beteckning för en omvandlingsprodukt (pseudomorf) från pyroxen som huvudsakligen består av aktinolit.^[5]

Nefrit är en tät filtad aktinolit.^[6] Nefritens sammansättning kan även övergå till tremolit.^[7] Nefrit är det ena mineralet som benämns jade som smyckesten. Det andra är pyroxenmineralet jadeit.^[8]

Aktinolit och new age

Inom new age sägs aktionoliten främja kreativiteten.^[9]

Se även

Externa länkar

https://web.archive.org/web/20080907182316/http://www.geology.neab.net/minerals/actinoli.htm
Wikimedia Commons har media som rör Aktinolit.
Bilder & media

Referenser

^ Handbook of mineralogy, actinolite [1]
^ Mindat.org/min-18.html [2]
^ Selbekk, Rune S.. (2015, 1. november). Aktinolitt. I Store norske leksikon. Hentet 9. april 2018 fra [3]
^ L-H Hedin, M. Jansson 2007, Mineral i Sverige ISBN 978-91-88528-58-2 sid 179
^ Aktinolit på mineralatlas.eu.
^ W. Schumann 2002, Ädelstenar och prydnadsstenar, 13:e utökade och uppdaterade upplagan, ISBN 978-91-6319-069-8, sid 172.
^ Erich Spicar 1995, Mineral och bergarter, ISBN 91-534-1385-7, sid 69
^ P.H. Lundegård S. Laufeld 1984, Norstedts stora stenbok, ISBN 91-1-844122-X
^ Holm, Jette; Trägårdh Eva (1996). Kristallnyckeln. Vällingby: Strömberg. Libris 7609987. ISBN 91-7151-064-8 (korr.) (inb.)

[1] Handbook of mineralogy, actinolite [1]

[2] Mindat.org/min-18.html [2]

[3] Selbekk, Rune S.. (2015, 1. november). Aktinolitt. I Store norske leksikon. Hentet 9. april 2018 fra [3]

[4] L-H Hedin, M. Jansson 2007, Mineral i Sverige ISBN 978-91-88528-58-2 sid 179

[5] Aktinolit på mineralatlas.eu.

[6] W. Schumann 2002, Ädelstenar och prydnadsstenar, 13:e utökade och uppdaterade upplagan, ISBN 978-91-6319-069-8, sid 172.

[7] Erich Spicar 1995, Mineral och bergarter, ISBN 91-534-1385-7, sid 69

[8] P.H. Lundegård S. Laufeld 1984, Norstedts stora stenbok, ISBN 91-1-844122-X

[9] Holm, Jette; Trägårdh Eva (1996). Kristallnyckeln. Vällingby: Strömberg. Libris 7609987. ISBN 91-7151-064-8 (korr.) (inb.)

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

Aktinolit