Yxhultsbolagets huvudkontorYxhultsbolagets huvudkontor i Hällabrottet i Kumla kommun ritades av arkitekt Helge Zimdal. Kontoret byggdes 1956-57 och var i användning som sådant fram till om med 2002 då huvudkontoret flyttade till Kvarntorp. Yxhultsbolagets huvudkontor har av Riksantikvarieämbetet bedömts att ha ett mycket högt kulturhistoriskt värde. Byggnadens exteriör i marmor, lättbetong och kalksandsten speglar hela Yxhultindustrins verksamhet och produktion. Den påkostade interiören med äkta material som marmor och teak bidrar även till byggnadens höga kulturhistoriska värde. ExteriörDen ursprungliga långsträckta huvudfasaden, som nu är riven, var uppförd i blå lättbetongblock i söder och delvis klädd med marmor åt norr. Ursprungligen var lättbetongen exponerad. Senare kläddes fasaden med isoleringsskivor och putsades med kalkputs i en ljus kulör. Den senare tillbyggnaden åt nordväst har en fasad av huggen och slät mexisten. Fönster- och dörromfattningar är i slät mexisten. Mexidelen är ihopfogad med den äldre delen via en glasad gång med stora fönsterpartier. Marmordelen har bruna fönsterbågar och fönsterband i trä, inklusive ett större glasat parti mot väster. Lättbetongdelen har vitmålade enluftsfönster medan mexidelen har brunbetsade fönsterbågar i trä med en tvärpost. Huvudentrén omgärdas av glasade partier och dörren utgörs av en glasad trädörr med smala ribbor. I övrigt finns såväl aluminiumdörrar och tidstypiska 1970-tals dörrar i betsat trä med sidoljus och överljus. Framför huvudfasaden finns en terrass i kalksten med en nedsänkt vattenspegel. Terrassen svänger runt byggnadens norra fasad. InteriörDen marmorklädda delen innehåller representativa delar med styrelserum, konferensrum och tjänsterum för bolagets direktörer. Miljön genomsyras av påkostade material som marmor och teak. I entréhallen finns ett påkostat marmorgolv formgett av Bengt Blomqvist som visar hur marmor skapas. Golvet innehåller 34 olika sorters marmor. De övriga delarna av byggnaden innehåller kontors- och personalutrymmen. Se ävenReferenser
|
Portal di Ensiklopedia Dunia