|
Wallenbergsyndromet
Wallenbergsyndromet, eller PICA-syndrom, är en symtombild som präglas av vissa neurologiska bortfallssymtom med den gemensamma nämnaren att blodflödet täppts till i arteria cerebellaris posterior inferior (även kallad PICA, engelsk förkortning) som försörjer delar av hjärnstammen och lillhjärnan.[1] Huvudsymtom är sluddrigt tal och ataktisk (okoordinerad) gång. Andra symtom innefattar yrsel, nystagmus, kräkningar, hicka, heshet, svalgförlamning, dystaxi (nedsatt koordinationsförmåga), fall (på grund av fel på balansen), bortfall av temperatur- och smärtkänsel på motsatt kroppshalva och Horners syndrom (hängande ögonlock, nedsatt tårflöde och liten pupill) på samma sida. Symtomen kan variera på grund av olika anatomiska varianter på artärförgreningarna.[1] Vid detta syndrom finns också risk för allvarliga komplikationer i form av hjärtarytmier, andningsuppehåll, magblödning och skada vid fall. Orsaker kan vara skada på vertebralartären som kan ge ischemisk hjärnskada, till exempel som konsekvens av rotationsvåld efter fall i skidbacke, yogaövningar, extrem huvudvridning vid backning av bil, eller manipulation i halsryggraden som vid kiropraktik.[2] Manipulation av C1, den nästan cirkulära atlaskotan som bär upp kraniet, medför risk för slaganfall.[3] Manipulation av halsryggen hos sjukgymnast, kiropraktor eller naprapat står för flera fall av skador på vertebraliskärlet.[2] HistoriaNamnet kommer från den tyske neurologen Adolf Wallenberg(en) som 1895 beskrev den symtomkonstellation som orsakades av infarkt i laterala medulla oblongata. Det kallas ibland också för PICA-syndrom efter den anglosaxiska termen för blodkärlet "posterior inferior cerebellar artery".[2] Se ävenReferenser
Externa länkar |
||||||||||||||
Portal di Ensiklopedia Dunia
