Vitbukig flyghöna

Vitbukig flyghöna
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningFlyghöns
Pterocliformes
FamiljFlyghöns
Pteroclidae
SläktePterocles
ArtVitbukig flyghöna
P. alchata
Vetenskapligt namn
§ Pterocles alchata
Auktor(Linné, 1766)
Synonymer
Vitbukad flyghöna

Vitbukig flyghöna[2] (Pterocles alchata) är en fågel i familjen flyghöns som förekommer från Medelhavsområdet österut till Indien.[3]

Utseende

Vitbukig flyghöna är en kraftigt byggd och medelstor fågel, 31–39 centimeter lång, och liksom andra flyghönor med duvlikt litet huvud, långa spetsiga vingar och snabb flykt. Den är generellt kryptiskt färgad i olivgrönt, brunt, gulbrunt, grått och svart. Ett kastanjebrunt bröstband skiljer den vita buken från den gulgröna halsen. I flykten syns den vita buken tydligt, liksom vita vingundersidor och förlängda mittersta stjärtfjädrar. Honan är lik hanen men blekare.[4]

Läte

Flyktlätet är ett skorrande och hårt "rrräh-a", på håll påminnande om svarthuvad mås.[5]

Utbredning och systematik

Vitbukig flyghöna delas in i två distinkta underarter med följande utbredning:[3]

Östliga populationer, framför allt de från Kazakstan, flyttar vintertid till Pakistan och delar av norra Indien.[6]

Ekologi

Levnadsmiljö

Vitbukig flyghöna årerfinns i öppet stenlandskap, halvöken, trädlösa slätter och ibland i uttorkade lerslätter. Vintertid besöker den även jordbruksmark, men föredrar sandigare jord och mycket mindre beroende av växtlighet än svartbukig flyghöna som den delar utbredningsområde med. Den förekommer inte heller till skillnad från denna över 1000 meter över havet.[4]

Föda

Fågeln födosöker ofta i grupp och samlas i stora antal för att dricka vatten strax efter gryning. Vitbukig flyghöna lever framför allt av frön, men också knoppar, skott och löv. Den intar ibland också sklbaggar och andra små ryggradslösa djur, liksom grus för att hjälpa till vid matsmältningen.[4]

Hane och hona vitbukig flyghöna vid ett vattenhål.

Häckning

Boet är inget mer än en uppskrapad grop i en sänka, där den lägger två till tre ägg. Båda könen ruvar i 19–25 dagar och turas om att hämta vatten till dem genom att blötlägga bukfjädrarna vid vattenhålen. Ungarna lämnar boet kort efter de föds.[4]

Ett bo med ägg.

Status

Arten har ett stort utbredningsområde, en stor population och den globala populationstrenden är stabil.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).[1] I Europa tros det häcka mellan 4.200 och 6.200 par.

Noter

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2012 Pterocles alchata Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-02-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
  4. ^ [a b c d] Madge, Steve; McGowan, Philip J. K.; Kirwan, Guy M. (2002). Pheasants, Partridges and Grouse: A Guide to the Pheasants, Partridges, Quails, Grouse, Guineafowl, Buttonquails and Sandgrouse of the World. A & C Black. sid. 445–446. ISBN 9780713639667. https://books.google.com/books?hl=en&lr=&id=_YLw38EoErYC&oi=fnd&pg=PP2 
  5. ^ Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 212. ISBN 978-91-7424-039-9 
  6. ^ Gooders, John, red (1979). Birds of Heath and Woodland: Pin-tailed Sandgrouse. London: Orbis Publishing. sid. 7. ISBN 0856133809 

Externa länkar