Vasatiden
Vasatiden är den tid i svensk historia då Vasaätten besatt Sveriges tron.[1] Perioden började 1523 med Gustav Vasa, och slutade när drottning Kristina abdikerade 1654. Den föregås av unionstiden (även kallad yngre medeltiden) (1389–1521). Perioden brukar delas in i äldre (1521–1611) och yngre vasatiden (1611–1654). Vasatiden kan ses som en period då Sverige konsoliderade till en suverän stat, då inflytandet från Danmark dessförinnan – under Kalmarunionen – hade varit stort. Dessutom samlades makten hos kungen.[2] Vasatiden är ett annat ord för Gustav Vasas maktövertagande. Bland annat kännetecknas tiden av att Gustav Vasa stängde kloster och reformerade kyrkan.[3] Mycket av det som byggdes under tiden är ombyggnationer av medeltida byggnader, såsom Örebro slott, Kalmar slott, Västerås slott, Läckö slott och Nyköpings slott.[2] Under perioden började konsten användas som ett politiskt verktyg.[4] Äldre vasatidenÄldre vasatiden är i svensk historiografi perioden 1521–1611 då Gustav Vasa och hans söner Erik XIV, Johan III och Karl IX samt Johan III:s son Sigismund var svenska regenter. Yngre vasatidenYngre vasatiden är i Sveriges historia benämningen på perioden 1611–1654, då Gustav II Adolf och dennes dotter Kristina var Sveriges regenter. Källor
|
Portal di Ensiklopedia Dunia