V728 Scorpii

V728 Scorpii
Observationsdata Epok: J2000.0
Stjärnbild	Skorpionen
Rektascension	17^t 39^m 13,239^s[1]
Deklination	-45° 28′ 45,68″[1]
Skenbar magnitud (${\displaystyle V}$)	5,0 - 21[2]
Stjärntyp
Variabeltyp	Nova och förmörkelsevariabel[2]
Astrometri
Egenrörelse (µ)	RA: -9,805[1] mas/år Dek.: -13,978[1] mas/år
Parallax (${\displaystyle \pi }$)	0,4761 ± 0,1257[1]
Avstånd	ca 7 000 lå (ca 2 100 pc)
Andra beteckningar
Nova Scorpii 1862, AAVSO 1731-45,[3] 2MASS J17391324-4528454, V728 Scorpii, Gaia DR3 5949183467703297920, Gaia DR2 5949183467703297920[4]

V728 Scorpii eller Nova Scorpii 1862 är en dubbelstjärna i den södra delen av stjärnbilden Skorpionen. Den har en skenbar magnitud lägre än 11[3] och kräver ett kraftfullt teleskop för att kunna observeras. Baserat på parallax enligt Gaia Data Release 3 på ca 0,476 mas,[1] beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 7 000 ljusår 2 100 parsek) från solen.

Observation

Ljuskurva för V728 Scorpii i visuella bandet. Huvuddiagrammet visar den långsiktiga variationen med pilar som pekar på de hämmade utbrotten som inträffar omkring vart 30:e dygn. Det infällda diagrammet visar variationen som orsakas av förmörkelserna, anpassade från Vogt et al. (2018)[5] och Tappert et al. (2013).[6]

V728 Scorpii var en nova som upptäcktes den 4 oktober 1862 av John Tebbutt, en astronom i New South Wales, Australien, medan han observerade en komet. Han rapporterade att stjärnan var i stjärnbilden Ara.[7] Vid tidpunkten för upptäckten hade novan en skenbar magnitud på 5, vilket gjorde den synlig för blotta ögat. Nio dagar senare hade den bleknat till under 11:e magnituden, vilket tyder på att det var en mycket snabb nova.[8]

Tappert et al. genomförde ett observationsprogram från 2009 till 2011 för att undersöka nova-kandidater. Med hjälp av fotometriska och spektroskopiska observationer identifierade de post-nova-stjärnan som motsvarar Nova Scorpii 1862. Den 20 maj 2009 hade stjärnan en magnitud i visuella bandet på 18,5. De rapporterade att spektrumet liknade det för en dvärgnova med en hög orbital lutning, vilket tyder på att det kan vara en förmörkande variabel.[9] Uppföljande observationer av samma team fann att V728 Scorpii verkligen var en förmörkelsevariabel. Alla novor är dubbelstjärnor, i en mycket snäv omloppsbana med en "donator"-stjärna som överför material till en följeslagare i form av en vit dvärg. Förmörkelserna i V728 Scorpii verkar vara förmörkelser av ackretionsskivan som omger den vita dvärgen, snarare än någon av stjärnorna. Omloppstiden är 3,32 timmar.[6]

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, V728 Scorpii, 29 juli 2023.

Noter

1. ^ [ ] Brown, A. G. A.; et al. (Gaia collaboration) (2021). "Gaia Early Data Release 3: Summary of the contents and survey properties". Astronomy & Astrophysics. 649: A1. arXiv:2012.01533. Bibcode:2021A&A...649A...1G. doi:10.1051/0004-6361/202039657. S2CID 227254300. (Erratum: doi:10.1051/0004-6361/202039657e). Gaia EDR3 record for this source at VizieR.
2. ^ [ ] "V728 Sco". International Variable Star Index. Hämtad 2020-12-31.
3. ^ [ ] "V728 Scorpii". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 2020-12-11.
4. V728 Sco (unistra.fr). Hämtad 2024-03-23.
5. Vogt, N.; Tappert, C.; Puebla, E. C.; Fuentes-Morales, I. (August 2018). "Life after eruption – VII. A search for stunted outbursts in 13 post-novae". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 478 (4): 5427–5435. doi:10.1093/mnras/sty1445.
6. ^ [ ] Tappert, C.; Vogt, N.; Schmidtobreick, L.; Ederoclite, A.; Vanderbeke, J. (May 2013). "Life after eruption - II. The eclipsing old nova V728 Scorpii". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 431 (1): 92–101. arXiv:1302.5570. Bibcode:2013MNRAS.431...92T. doi:10.1093/mnras/stt139.
7. Tebbutt, J. (March 1878). "On a New Variable in the Constellation Ara". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 38 (5): 330–331. Bibcode:1878MNRAS..38..330T. doi:10.1093/mnras/38.5.330.
8. Duerbeck, Hilmar W. (March 1987). "A Reference Catalogue and Atlas of Galactic Novae". Space Science Reviews. 45 (1–2): 1–14. Bibcode:1987SSRv...45....1D. doi:10.1007/BF00187826. S2CID 115854775.
9. Tappert, C.; Ederoclite, A.; Mennickent, R.E.; Schmidtobreick, L.; Vogt, N. (July 2012). "Life after eruption - I. Spectroscopic observations of 10 nova candidates". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 423 (3): 2476–2485. arXiv:1204.1501. Bibcode:2012MNRAS.423.2476T. doi:10.1111/j.1365-2966.2012.21054.x.