Utrikespolitiska institutet

Utrikespolitiska Institutet i Stockholm.

Entrén vid Drottning Kristinas väg 37

Utrikespolitiska institutet (UI) är ett oberoende institut med uppdrag att främja intresset för och fördjupa kunskapen om utrikes- och säkerhetspolitiska frågor. Det sker dels genom forskning, dels genom informationsverksamhet riktad till en bredare publik. UI drivs som en ideell förening med Utrikespolitiska samfundet^[förtydliga] som huvudman.^[förtydliga]

Institutet bildades 1938 som Kommittén för utrikespolitisk upplysning med tidiga medarbetare som Yngve Lorents och Ragnvald Lundström. Institutets nuvarande namn antogs 1940.

Yngve Lorents var ordförande 1938–50.[1] Bland senare ordföranden märks Kurt Samuelsson, Yngve Möller[2], Nils Andrén och Leif Leifland.

Vid institutet bedrivs forskning och analys inom fyra forskningsprogram och två nationella kunskapscentrum:

• Europaprogrammet – om europeisk integration och säkerhet samt Europas internationella och transatlantiska relationer.
• Mellanöstern- och Nordafrikaprogrammet – om geopolitiska dragkamper och social transformation i regionen.
• Asienprogrammet – om maktrelationer i Asien, Asiens globala påverkan samt normer och demokrati i Asien.
• Programmet för global politik och säkerhet – om fred och säkerhet, genus och rättigheter, samt global styrning med inriktning mot klimat och energi.

Regeringen beslöt 2020 att inom UI inrätta två nationella kunskapscentrum: Centrum för Östeuropastudier (Stockholm Centre for Eastern European Studies, SCEEUS) och Nationellt kunskapscentrum om Kina (NKK).[3]

Informationsverksamheten omfattar seminarier, utgivning publikationer samt expertmedverkan i media. Tidskriften Utrikesmagasinet och podden Utblick produceras av en publicistiskt fristående redaktion som också står bakom länderdatabasen Landguiden.

Sedan 2025 ligger Utrikespolitiska institutet i Amiralitetshuset på Skeppsholmen i Stockholm, med adressen Amiralitetsbacken 1. Från 2005 till 2018 drev institutet Anna Lindh-biblioteket tillsammans med Försvarshögskolan.

Liknande forskningsinstitut utomlands är t ex Chatham House i London och Council on Foreign Relations i New York, båda två grundade strax efter första världskrigets slut. I synnerhet Chatham House kan ha utgjort en förebild för det tidiga UI.

Direktörer

• 1938–1945: Ragnvald Lundström
• 1946–1948: Brita Skottsberg Åman
• 1948–1960: Lennart Hirschfeldt
• 1960–1970: Karl E. Birnbaum
• 1968–1970: Åke Sparring (tf)
• 1970–1985: Åke Sparring
• 1985–1988: Nordal Åkerman
• 1988–1992: Bo Huldt
• 1992–1995: Rutger Lindahl
• 1995–1997: Bo Huldt
• 1997–2004: Anders Mellbourn
• 2005–2010: Tomas Ries
• 2010–2014: Anna Jardfelt
• 2014–2018: Mats Karlsson
• 2018–2022: Christer Ahlström
• 2022– : Jakob Hallgren [4]

Källor

• Utrikespolitiska institutet 1938–2013 (broschyr, 2013, PDF), sidan 48
• Årsredovisning 2021

Noter

1. Lennart Hirschfeldt: Yngve Lorents i Svenskt biografiskt lexikon
2. UI : Verksamhetsberättelse 2004
3. Centrum för Östeuropastudier och Kinacentrum invigda [1]
4. ”Ny direktör vid Utrikespolitiska institutet”. https://www.ui.se/aktuellt/2021/ny-direktor-vid-utrikespolitiska-institutet/. 

Externa länkar

• Utrikespolitiska institutets webbplats