|
US-AUpravlyaemy Sputnik Aktivnyj (ryska: Управляемый Спутник Активный) eller US-A, i västvärlden känt som Radar Ocean Reconnaissance Satellite eller RORSAT, sovjetiskt satellitprogram för militär havsövervakning. Totalt sköts 38 satelliter upp mellan 1965 och 1988. Satelliterna använde radar för att följa både militär och civil fartygstrafik oavsett ljus- och väderförhållanden, syftet var att förse marinflygförband och ubåtar utrustade med sjömålsrobotar med måldata. Robotar som P-5 Pjatjorka hade så pass lång räckvidd att de robotbärande fartygen och ubåtarna inte kunde upptäcka mål på de avstånden med egna sensorer. De flesta av satelliterna hade en kärnreaktor som elektrisk kraftkälla. KonstruktionEftersom effekten som återreflekteras till en radar är omvänt proportionellt mot avståndet upphöjt i fyra så var satelliterna tvungna att ha en låg omloppsbana på cirka 250 kilometers höjd för att kunna fungera effektivt. Om dessa satelliter skulle ha drivits med solpaneler skulle luftmotståndet i den övre atmosfären krävt orimliga mängder raketbränsle för att hålla satelliten i omloppsbana, dessutom skulle satelliten ha varit oanvändbar under dygnets mörka timmar. Därför valde man att använda en BES-5-reaktor på 2 kW elektrisk effekt. Reaktorn är en snabb reaktor med höganrikat U-235 som bränsle, en kalium-natriumlegering som kylmedium och termoelektrisk generator som genererar elektricitet. Efter att satelliten hade tjänat ut och inte hade bränsle nog att hålla sig kvar i omloppsbana så sköts reaktorn upp i en högre begravningsbana med hjälp av en fastbränsleraket. Begravningsbanan på cirka 900 kilometers höjd som skulle säkerställa att det radioaktiva materialet skulle stanna i omloppsbana i mer än 400 år innan föll ner på jorden, på den tiden skulle radioaktiviteten i reaktorbränslet ha hunnit avklinga betydligt. Vid ett par tillfällen misslyckades dock begravningsmanövern och delar av reaktorn föll ner på jorden. Satelliterna vägde runt 3800 kg, var 10 meter långa och hade en diameter på 1,3 meter. Reaktorn och dess begravnings mekanism vägde 1 250 kg och upptog 5,8 meter av satellitens längd.[1] UtvecklingUtvecklingen av US-A-satelliterna och den tillhörande flerfunktionsraketen UR-200 beställdes den 6 mars 1961 från Vladimir Tjelomejs konstruktionsbyrå OKB-52. Efter att Nikita Chrusjtjov avsattes 14 oktober 1964 omvärderades alla utvecklingsprogram som Chrusjtjov hade omhuldat såsom Tjelomejs projekt, detta ledde till att utvecklingen av UR-200 avbröts men utvecklingen av US-A satelliten fortsatte men överfördes till KB-1. Istället beställdes utvecklingen av Tsyklon-2 bärraketen baserad på den interkontinentala ballistiska roboten R-36 den 24 augusti 1965. Den första prototypsatelliten utan reaktor eller radarsystem sköts upp den 28 december 1965. Ytterligare tre prototyper utan reaktorer ombord sköts upp innan utvecklingen överfördes till KB Arsenal i maj 1969. 1975 godkändes satellitsystemet för militärt bruk.[2] AnvändningUS-A satelliterna skulle tillsammans med signalspaningssatelliterna av typen US-P ge information vart större flottstyrkor tillhörande NATO befann sig. Denna målinformation sände satelliterna ut i realtid samt lagrade ombord för att kunna sända ner den till markstationen i Noginsk utanför Moskva. Fartyg utrustade med tunga sjömålsrobotar, som kryssare ur klasserna Projekt 1144 Orlan och Projekt 1164 Atlant eller ubåtar av typen Projekt 949 Granit var utrustade med satellitlänken Kasatka-B (svala, NATO-rapporteringsnamn: Punch Bowl) för att kunna ta emot målinformation direkt från satelliterna.[1] I fredstid sköts US-A satelliterna vanligen upp i par som följdes åt i den närmaste identiska banor men med 20 till 30 minuters fördröjning, på så sätt kunde samman mål observeras med 20 till 30 minuters mellanrum varigenom målets kurs och hastighet kunde uppskattas. I Bajkonur fanns beredskapslager där 22 stycken Tsyklon-2 bärraketer med tillhörande satelliter lagrades, huvuddelen av satelliterna var antisatellit vapnet Istrebitel Sputnik men upp till sju satelliter i lagret uppskattades vara av typerna US-A och US-P av CIA. I kristid kunde man skjuta upp 6 till 10 Tsyklon-2 raketer per dag. I krigstid skulle ett nätverk av sju US-A satelliter och fyra US-P satelliter kunna ge en kontinuerlig målbild mellan de nordliga breddgraderna 50° och 70° som var högst två timmar gammal. Dessa satelliter skulle vara ett primärt mål för amerikanska antisatellitrobotar som ASM-135 ASAT.[1] Ett scenario som skildras i bland annat Tom Clancys bok Röd Storm.
Uppskjutningsdatum och satelliter i projektetAlla satelliter utom de två första i programmet sköts upp med Tsyklon-2 bärraketer från Kosmodromen i Bajkonur, de två första prototyperna sköts upp med en Sojuz 11A510 bärraket.
Källor
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Portal di Ensiklopedia Dunia
