Tonande velar frikativa

IPA-tecken

ɣ

U+0263

♫ [aɣa]

En tonande velar frikativa, ibland kallad frikativt g, är ett konsonant språkljud. Det skrivs [ɣ] med IPA.

Egenskaper

Egenskaper hos den tonande velara frikativan:

• den är pulmonisk-egressiv, vilket betyder att den uttalas genom att lungorna trycker ut luft genom talapparaten.
• den är tonande, vilket betyder att stämläpparna är spända under uttalet och därmed genererar en ton.
• den är velar, vilket betyder att den uttalas genom att tungryggen trycks mot mjuka gommen.
• den är frikativ, vilket betyder att luftflödet går genom en förträngning i talapparaten.

Förekomst

Svenska

En tonande velar frikativa förekom i fornsvenskan efter vokal i ord som skogh ’skog’ och tecknades då ⟨gh⟩ och ännu i äldre nysvenska. Många traditionella dialekter i Sverige har också bevarat detta uttal, t.ex. i norra Dalarna, Västerbotten, Härjedalen, Jämtland. Det har också upptecknats på några platser i Uppland, Dalsland, Västergötland och Värmland.[1]

Andra språk

Det förekommer även i till exempel arabiska, armeniska, nygrekiska, persiska, vietnamesiska och många turkspråk, däribland azeriska. Det förekommer också i vissa dialekter av nederländska och polska. I danska och spanska är det en allofon till g. I ryska är det en allofon till x.

Källor

1. * Noreen, Adolf (1903). Vårt språk: nysvensk grammatik i utförlig framställning. Lund: Gleerup. sid. 484 

Pulmonisk-egressiva konsonanter

labiala koronala dorsala radikala bilab. lab.dent. dent. alve. postal. al.pal. retrof. palat. velara uvul. fary. epigl. glott. nasaler m ɱ n ɳ ɲ ŋ ɴ klusiler p b p̪ b̪ t d ʈ ɖ c ɟ k ɡ q ɢ ʡ ʔ frikativor ɸ β f v θ ð s z ʃ ʒ ɕ ʑ ʂ ʐ ç ʝ x ɣ χ ʁ ħ ʕ ʜ ʢ h ɦ approx. β̞ ʋ ɹ ɻ j ɰ tremul. ʙ r ʀ * flappar ⱱ ɾ ɽ lat. frik. ɬ ɮ * * * lat. appr. l ɭ ʎ ʟ lat. flappar ɺ *

Not: * står för foner som ännu saknar officiella IPA-tecken. Där symboler uppvisas parvis avser den högra en tonande konsonant. Skuggade områden avser uttal som anses omöjliga.

redigera