Tibetsnöhöna
Tibetsnöhöna[2] (Tetraogallus tibetanus) är en bergslevande asiatisk fågel i familjen fasanfåglar inom ordningen hönsfåglar.[3] UtseendeTibetsnöhöna är en stor och kraftig hönsfågel, men med sin kroppslängd på 51 centimeter tydligt mindre än himalayasnöhöna (T. himalayensis) som den delvis delar utbredningsområde med. Den kännetecknas av vita örontäckare och strupe, svart band på bröstet och vit buk med svarta flankstreck. I flykten syns förhållandevis lite vitt på handpennorna, men desto mer på armpennorna (omvänt hos himalayasnöhönan). Övergumpen är vidare kastanjefärgad, ej grå.[4] LätenTibetsnöhöna är en ljudlig fågel. Bland lätena hörs ett accelererande bubblande ljud, en vissling och ett storspovslikt "cur lee".[5] Utbredning och systematikTibetsnöhöna delas numera vanligtvis in i sex underarter med följande utbredning:[3]
Underarten tschimensis inkluderas ibland i nominatformen och yunnanensis i aquilonifer.[6] LevnadssättTibetsnöhöna förekommer i högt belägna steniga och klippiga sluttningar samt på alpängar. Den födosöker aktivt på marken i par eller småflockar, på jakt efter skott och rötter. När den störs springer den uppför eller flyger iväg långt nerför. Fågeln häckar på marken.[5] Status och hotArten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Taxonomi och namnTibetsnöhönan beskrevs vetenskapligt 1854 av John Gould. Den har på svenska även kallats ’'tibetansk snöhöna. BilderNoter
Externa länkar
|
Portal di Ensiklopedia Dunia