sv Tibetansk %C3%B6ronfasan

	Tibetansk öronfasan; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Hönsfåglar; Galliformes
Familj	Fasanfåglar; Phasianidae
Släkte	Öronfasaner; Crossoptilon
Art	Tibetansk öronfasan; C. harmani
Vetenskapligt namn
	§ Crossoptilon harmani
Auktor	Elwes, 1881
Synonymer
	Crossoptilon crossoptilon harmani;

Tibetansk öronfasan^[2] (Crossoptilon harmani) är en bergslevande asiatisk hönsfågel i familjen fasanfåglar vars artstatus under långt tid har varit omdiskuterad.^[3]

Utseende och läte

Tibetansk öronfasan är en 75-85 cm lång fasanfågel. Denna art är i stort blågrå, med vit strupe och band i nacken. På pannan och hjässan är den sammetssvart. Runt ögat syns röd bar hud. Stjärten är lång, bred och något nedböjd. Lätet är vittljudande och skrovligt som börjar långsamt och ökar i hastighet.^[4]^[5]

Utbredning och systematik

Tibetansk öronfasan återfinns i rhododendronskogar i södra Tibet och närliggande nordöstra Indien i Arunachal Pradesh. Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Artstatus

Artstatusen för tibetansk öronfasan har varit omdiskuterad^[6] och arten har länge behandlats som underart till vit öronfasan (Crossoptilon crossoptilon), eftersom den hybridiserar med taxonet C. crossoptilon drouynii i Salweendalen^[7] och närliggande avrinningsområden.^[8]^[9] Genetiska studier bekräftar att tibetansk öronfasan står nära vit öronfasan, men avståndet är ungefär lika stort som mellan andra arter i släktet.^[10] Numera urskiljs den därför allmänt som egen art.

Levnadssätt

Tibetansk öronfasan hittas i tät och högvuxen buskmark i torra floddalar intill bergsbelägen barr- och blandskog. Födan består av rotknölar och rotstammar, men även bär och troligen några små ryggradslösa djur. Den äter gärna korn som erbjuds vid munkkloster. Fågeln lägger ägg mellan mitten av april och början av juni, mest intensivt i månadsskiftet april/maj. Kycklingar har observerats i juli och november. Den lägger endast en kull. Arten är stannfågel.^[4]

Status

Arten har ett stort utbredningsområde och beståndet anses vara stabilt. Internationella naturvårdsunionen IUCN listar den därför som livskraftig (LC).^[1]

Namn

Fågelns svenska och vetenskapliga artnamn hedrar Henry John Harman (1850-1881), ingenjör i British Army och utforskare i Indien och Sikkim.^[11]

Referenser

^ [a b] Birdlife International 2024 Crossoptilon harmani . Från: IUCN 2024. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2024-2. Läst 26 oktober 2023.
^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2015. IOC World Bird List (v 5.1). doi : 10.14344/IOC.ML.5.1.
^ [a b] del Hoyo, J., Collar, N., Christie, D.A. & Kirwan, G.M. (2018). Tibetan Eared-pheasant (Crossoptilon harmani). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/467106 18 december 2018).
^ Grimmett, R.; Inskipp,C. & Inskipp, T. 1999. Birds of the Indian Subcontinent. Oxford University Press
^ Cheng Tsohsin (1997) On the systematic status of Crossoptilon harmani. Ann. Rev. World Pheasant Assoc. 1996/97: 31–32.
^ Madge, S. & McGowan, P. (2002) Pheasants, Partridges and Grouse, including Buttonquails, Sandgrouse and Allies. Christopher Helm, London.
^ Lu, X. (2012) Summer-autumn habitat use by Galliformes in a primary forest, southeastern Tibet. Chinese Birds 3(2): 113–117.
^ Lu, X. & Zheng, G.-M. (2000) Why do eared-pheasants of the eastern Qinghai-Tibet plateau show so much morphological variation? Bird Conserv. Int. 10(4): 305–309.
^ Li Xiujuan, Zhu Yaohong, Liu Panqi, Zhuge Zengyu, Su Guosheng & Wang Jiufeng (2010) Assessment of genetic diversity in Chinese eared pheasant using fluorescent-AFLP markers. Mol. Phyl. & Evol. 57(1): 429–433.
^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör tibetansk öronfasan.
Bilder & media
Wikispecies har information om Crossoptilon harmani.
Artförteckning
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b] Birdlife International 2024 Crossoptilon harmani . Från: IUCN 2024. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2024-2. Läst 26 oktober 2023.

[SOF-2] Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14

[3] Gill, F & D Donsker (Eds). 2015. IOC World Bird List (v 5.1). doi : 10.14344/IOC.ML.5.1.

[hbw-4] [a b] del Hoyo, J., Collar, N., Christie, D.A. & Kirwan, G.M. (2018). Tibetan Eared-pheasant (Crossoptilon harmani). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/467106 18 december 2018).

[Indian-5] Grimmett, R.; Inskipp,C. & Inskipp, T. 1999. Birds of the Indian Subcontinent. Oxford University Press

[6] Cheng Tsohsin (1997) On the systematic status of Crossoptilon harmani. Ann. Rev. World Pheasant Assoc. 1996/97: 31–32.

[7] Madge, S. & McGowan, P. (2002) Pheasants, Partridges and Grouse, including Buttonquails, Sandgrouse and Allies. Christopher Helm, London.

[8] Lu, X. (2012) Summer-autumn habitat use by Galliformes in a primary forest, southeastern Tibet. Chinese Birds 3(2): 113–117.

[9] Lu, X. & Zheng, G.-M. (2000) Why do eared-pheasants of the eastern Qinghai-Tibet plateau show so much morphological variation? Bird Conserv. Int. 10(4): 305–309.

[10] Li Xiujuan, Zhu Yaohong, Liu Panqi, Zhuge Zengyu, Su Guosheng & Wang Jiufeng (2010) Assessment of genetic diversity in Chinese eared pheasant using fluorescent-AFLP markers. Mol. Phyl. & Evol. 57(1): 429–433.

[11] Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

[11]

Tibetansk öronfasan