Tetraetylbly

Tetraetylbly
Systematiskt namn	Blytetraetyl
Övriga namn	TEL
Kemisk formel	C8H20Pb eller (C2H5)4Pb
Molmassa	323,44 g/mol
Utseende	Färglös, oljig vätska
CAS-nummer	78-00-2
SMILES	CC[Pb](CC)(CC)CC
Egenskaper
Densitet	1,653 g/cm³
Löslighet (vatten)	Olöslig
Smältpunkt	-136,8 °C
Kokpunkt	180 °C
Faror
Huvudfara	Mycket giftig Miljöfarlig
NFPA 704	2 3 3
SI-enheter & STP används om ej annat angivits

Tetraetylbly, TEL, var tidigare en vanlig tillsats till bensin för att minska risken för självantändning (på grund av kompressionstryck). På grund av blyets miljöeffekter har användningen av denna tillsats i bilbensin upphört men den används fortfarande i flygplansbensin.

Historia

År 1918 påbörjades ett systematiskt sökande efter substanser som kan förhindra självantändning. Att tetraetylbly kan förhindra självantändning upptäcktes i USA år 1921. I USA började TEL användas som tillsats i bensin år 1926 och i Tyskland år 1939.[1]

Egenskaper

Kol-bly bindningarna i tetraetylbly är relativt svaga. Vid de temperaturer som råder i en explosionsmotor bryts den lätt upp i fritt bly och kortlivade, brännbara etylradikaler.

Framställning

Tetraetylbly framställs genom att låta kloretan reagera med en bly-natrium legering.

${\displaystyle {\rm {4\ NaPb+4\ C_{2}H_{5}Cl\rightarrow (C_{2}H_{5})_{4}Pb+4\ NaCl+3\ Pb}}}$

Användning

Tetraetylbly användes tidigare som tillsats i bensin för att minska risken för knackning i motorer. För att de rester av bly och blyoxid som bildas vid förbränning inte ska sätta igen motorn så tillsattes även 1,2-dikloretan och 1,2-dibrometan.

Se även

• Trietylaluminium

Källor

1. Ullman's Encyclopedia of Industrial Chemistry, Fifth Edition