Terje Rypdal

Terje Rypdal
Terje Rypdal under Oslo Jazzfestival 2018
Född	23 augusti 1947 (77 år) Oslo, Norge
Genrer	Jazz, jazz fusion, third stream, avant-garde jazz
Roll	Musiker, kompositör
Instrument	Gitarr, piano, keyboard
År som aktiv	1962 –
Artistsamarbeten	The Vanguards, Dream, Palle Mikkelborg, Jan Garbarek, Inger Lise Rypdal, Ronni Le Tekrø, Ketil Bjørnstad, Jean-Luc Ponty, Don "Sugarcane" Harris, Michał Urbaniak, Nipso Brantner, Wolfgang Dauner, Neville Whitehead, Robert Wyatt, George Russell
Utmärkelser Buddyprisen (1985) Spellemannpris i öppen kategori (1995) Spellemannpriset, juryns hederspris (2005)

Terje Rypdal, född 23 augusti 1947 i Oslo, är en norsk gitarrist och kompositör.

Karriär

Terje Rypdal föddes i Oslo, son till en kompositör och orkesterledare. Han studerade klassisk piano och trumpet som barn och lärde sig att spela gitarr när han kom in i tonåren. Rypdal började som en Hank Marvin-inspirerad rockgitarrist som medlem i musikgruppen The Vanguards, vände mot jazz 1968 och gick med i Jan Garbareks grupp och senare George Russells sextett och orkester. Ett viktigt steg mot internationell uppmärksamhet var hans deltagande i den fria jazzfestivalen i Baden-Baden i Tyskland 1969, där han var en del av ett band som ledades av Lester Bowie. Han har ofta spelats in på skivbolaget ECM Records, både jazz-orienterat material och klassiska kompositioner. Känd för sitt säregna sound/ spelstil med långa toner gärna med reverb.

Rypdals kompositioner "Last Nite" och "Mystery Man" återfinns i Michael Mann-filmen Heat och ingår i soundtracket med samma namn.[1]

Diskografi (urval)

Album[2]

• Bleak House (1968)
• Min Bul (1970)
• Afric Pepperbird (1970) (med Jan Garbarek)
• Terje Rypdal (1971)
• Sart (1971) (med Jan Garbarek)
• What Comes After (1973)
• Whenever I Seem to Be Far Away (1974)
• Odyssey (1975)
• After the Rain (1976)
• The Hapless Child (1976) (med Michael Mantler)
• Satu (1976) (med Edward Vesala)
• Waves (1977)
• Terje Rypdal/Miroslav Vitous/Jack DeJohnette (1978)
• Three Day Moon (1978) (med Barre Phillips)
• Descendre (1979)
• To Be Continued (1981)
• Chaser (1985)
• Eos (1985) (med David Darling)
• Blue (1986)
• Undisonus (1987)
• Mnaomai, Mnomai (1990) (med Heinz Reber)
• Q.E.D. (1991)
• If Mountains Could Sing (1994)
• Rypdal & Tekrø (1994) (med Ronni Le Tekrø)
• Nordic Quartet (1994) (med John Surman)
• Water Stories (1994) med Ketil Bjørnstad
• The Sea (1994) (med Ketil Bjørnstad)
• Skywards (1996)
• The Sea II (1996) (med Ketil Bjørnstad)
• Litania (1997) (med Tomasz Stanko)
• Double Concerto / Fifth Symphony (1998)
• Rypdal & Tekrø 2 (1998) (med Ronni Le Tekrø)
• Karta (1999) (med Markus Stockhausen)
• Lux Aeterna (2000)
• Rypdal & Tekrø 3 Radio Song (2002) (med Ronni Le Tekrø)
• Selected Recordings: Rarum VII (2002)
• Vossabrygg (2006)
• Life in Leipzig (2008)
• Crime Scene (2010)

Priser och utmärkelser

Terje Rypdal, Heineken Jazzaldia, 2016

• Sølvharpen (under utdelningen av Spellemannprisen 1981).[3]
• Buddyprisen (Norsk Jazzforbunds hederspris) 1985.[4]
• Gammleng-prisen 1990.[5]
• Spellemannprisen 1995 (i "öppen klass") för albumet If Mountains Could Sing.[6]
• Under Spellemannprisen 2005 vann Rypdal "juryns hederspris".[7]
• Invald i "Rockheim Hall of Fame" 2012.[8]

Referenser

1. Terje Rypdal på IMDb
2. Diskografi på discogs.com
3. Spellemanprisens arkiv: 1981
4. Norsk jazzforum: Buddy
5. Fond for utøvende kunstnere: Vinner av Rolf Gammleng-prisen
6. Spellemannprisens arkiv: 1995
7. Spellemanprisens arkiv: 2005
8. Rockheim Hall of Fame

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Terje Rypdal.
• Terje Rypdal på allmusic.com
• Terje Rypdal på ECM Records