Takht-i-Bahi

Världsarv

Buddhistiska ruiner i Takht-i-Bahi och resten av grannstaden Sahr-i-Bahlola
Geografiskt läge
Koordinater	34°11′24″N 71°33′36″Ö
Land	Pakistan
Region*	Asien och Oceanien
Data
Typ	Kulturarv
Kriterier	iv
Referens	140
Historik
Världsarv sedan	1980  (4:e mötet)
* Enligt Unescos indelning.

Takht-i-Bahi (eller Takhtbai eller Takht Bahai) är ett buddhistiskt klosterkomplex från 100-talet f.Kr[1]. Det är beläget omkring 15 km från Mardan i Nordvästra gränsprovinsen, Pakistan[1]. Komplexet blev ett världsarv 1980[1].

Takht betyder tron och bahi, "vatten" eller "källa" i persiska/urdu. Klosterkomplexet kallades Takht-i-Bahi då det byggdes på toppen av en kulle och nära en vattenkälla.

Takhtbai är det mest fruktbara tehsile i Mardan. Det växer många grödor i Takht Bai Tehsile, några är tobak, vete och sockerrör. Asiens första sockerbruk byggdes här av den brittiska regeringen nära buddhistklostret.

Historia

Den första historiska referensen till dessa ruiner gjordes 1836 av den franske officeren, General Court[1]. Utforskningar och utgrävningar startade först efter 1852[1].

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

1. ^ [ ] Takht-i-Bahi, UNESCO Office, Islamabad, Pakistan, 2002

Externa länkar

• Map of Gandhara archeological sites, from the Huntington Collection, Ohio State University (large file)
• Buddhist Ruins of Takht-i-Bahi and Neighbouring City Remains at Sahr-i-Bahlol - UNESCO World Heritage List