Sven Agrell

Sven Agrell
Född	1685[1][2] Torups församling[1], Sverige
Död	1713[1][2] Edirne[1]
Medborgare i	Sverige
Sysselsättning	Präst[1]
Föräldrar	Nicolaus Nicolai Agrell
Släktingar	Nicolaus Petri Agrelius[1]
Redigera Wikidata

Sven Agrell, född 1685 i Torups socken, död 1713 i Adrianopel, var en svensk präst. Han var sonson till Nicolaus Petri Agrelius.

Agrell var son till kyrkoherden i Torup Nicolaus Nicolai Agrell och inskrevs som student vid Lunds universitet 1702. Han anslöt sig som fältpräst till Karl XII:s armé i Sachsen 1707 och åtföljde i avvaktan på att erhålla befordran först Skaraborgs, sedan Kronobergs regemente. Han prästvigdes i kungens närvaro i Ukraina 4 april 1709. Efter att ha följt kungen till Turkiet blev han utnämnd till andre legationspredikant i Konstantinopel 3 november 1709. Agrelius har främst blivit känd för den dagbok han förde under fälttåget. Dess första del gick förlorad i Kapitulationen vid Perevolotjna. Dess andra del, som inleds med en sammanfattning av det förlorade partiet, blev dock räddad och förvaras nu i svenska riksarkivet. 1909 utgavs den i tryckt form.

Bibliografi

• Karolinska krigare berättar. Sven Agrells dagbok 1707-1713. Suecica rediviva, 99-0117564-X ; 113. Stockholm: Rediviva. 1988[1909]. Libris 613873. ISBN 91-7120-210-2. https://runeberg.org/karolikrig/5/0040.html 

Referenser

• Sven Agrell i Svenskt biografiskt lexikon

Noter

1. ^ [ ] Bertil Boëthius, Sven Agrell, s. 286, Svenskt Biografiskt Lexikon-ID: 5605, läst: 20 mars 2017.^[källa från Wikidata]
2. ^ [ ] Sven Agrell, Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt Biografiskt Lexikon-ID: 5605, läs online.^[källa från Wikidata]

Vidare läsning

• Knutsson, Bengt (1999). ”Bender - Konstantinopel : i legationsprästen Sven Agrells fotspår”. Dragomanen (Stockholm  : Istanbulinstitutets kansli, 1997-) 1999 (3),: sid. 60-75  : ill. ISSN 1402-358X. ISSN 1402-358X ISSN 1402-358X.  Libris 3090523
• Karlsson, Åsa (1998). ”Främling eller vän? : svenskar i Turkiet på 1700-talet”. Främlingar - ett historiskt perspektiv / Anders Florén & Åsa Karlsson (red.) (Uppsala  : Historiska institutionen, Univ., 1998): sid. 73-87.  Libris 2799511