Svarttofsad bulbyl är en medelstor (18,5–19,5 cm), lätt igenkänd bulbyl med tvärt avskuren lång stjärt och ständigt rest tofs som böjer sig något framåt. Huvudet är svart med kontrasterande ljust öga. Den är vidare olivfärgad ovan och gulaktig under. Lätet är en upprepad, behaglig serie med fem till sex toner, helt utan hårda toner.[4][5]
Utbredning och systematik
Svarttofsad bulbyl delas upp i åtta underarter med följande utbredning:[3]
Rubigula flaviventris flaviventris – förekommer från Himalaya (Punjab) till nordöstra Indien, norra Myanmar och sydvästra Kina
Rubigula flaviventris vantynei – förekommer från södra Myanmar till norra Thailand, norra Laos, Tonkin och norra Annam
Rubigula flaviventris xanthops – förekommer från sydöstra Myanmar till norra Thailand
Rubigula flaviventris negatus – förekommer från södra Myanmar till angränsande sydvästra Thailand
Rubigula flaviventris johnsoni – förekommer från södra platån i Thailand till södra Laos, Kambodja och Vietnam
Rubigula flaviventris auratus – förekommer från norra platån i nordöstra Thailand och angränsande västra Laos
Rubigula flaviventris elbeli – förekommer på småöar utanför sydöstra Thailand
Rubigula flaviventris caecilii – förekommer på norra Malackahalvön
Tidigare betraktades den som en underart till P. melanicterus och vissa gör det fortfarande.[6]
Släktestillhörighet
Arten placerades tidigare i släktet Pycnonotus. DNA-studier[7][8] visar att Pycnonotus dock är parafyletiskt visavi Spizixos, varför flera taxonomiska auktoriteter numera delar upp det i flera mindre släkten.
Status och hot
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1]
^ [ab] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2019) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2019 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2019-08-11
^Fishpool, L. & Tobias, J. (2019). Black-crested Bulbul (Pycnonotus flaviventris). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/57928 25 oktober 2019).
^Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
^Shakya, S. B. & Sheldon, F. H. 2017. The phylogeny of the world's bulbuls (Pycnonotidae) inferred using a supermatrix approach. Ibis 159: 498–509.
^Oliveros, C.H., and R.G. Moyle (2010), Origin and diversification of Philippine bulbuls, Mol. Phylogenet. Evol. 54, 822-832.
.jpg)
.jpg)
