Svanödlor

Svanödlor Status i världen: Fossil Stratigrafisk utbredning: jura - krita
Plesiosaurus dolichodeirus teckning.
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Djur Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass	Kräldjur Reptilia
Ordning	Svanödlor Plesiosaurier Plesiosauria
Vetenskapligt namn
§ Plesiosauria
Auktor	De Blainville, 1835
Överfamiljer
Plesiosauroidea Pliosauroidea
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Svanödlor eller plesiosaurier (vetenskapligt namn: Plesiosauria)[1] är en stor grupp (klad eller ordning) utdöda marina reptiler som levde under större delen av mesozoikum (från cirka 203 miljoner år sedan) och fram till K/T-utdöendet för 65,5 miljoner år sedan.

För framdrift hade svanödlor två fenpar liksom havssköldpaddor. De simmade genom att slå med det ena paret så att det andra pressades uppåt av strömmarna.

Etymologi

Namnet svanödla är unikt till Norden, jämför danska och norska: svaneøgler, isländska: svaneðlur samt finska: joutsenliskot (”svanödlor”), och uppkom efter att flertalet tillhörande arter hade långa halsar likt en svan (”svanhalsad ödla”) för att fånga fisk med.

Det vetenskapliga namnet Plesiosauria samt den svenska böjningen plesiosaurier kommer av klassisk grekiska: πλησίος + σαυρος, plesios + saurus, för ”nära till ödla”, ungefär i betydelsen nästan ödla eller angränsande till ödla.

Utseende

De största exemplaren var 15 meter långa. Svansen var däremot kort. Svanödlor förekom i alla världshav. De hade fiskar, fisködlor och bläckfiskar som föda. I magsäcken hittades stenliknande föremål. Det är oklart om de förbättrade ämnesomsättningen eller om de utgjorde barlast.[1]

I motsats till nu levande däggdjur som har 7 halskotor hade svanödlor 17 till 75 halskotor. Arterna hade förmåga att röra halsen åt sidan upp till 180 grader men inte till vertikala rörelser. Undersökningar tyder på att de höll halsen rakt framåt när de simmade.[2]

Utveckling och utrotning

Svanödlorna utvecklades i slutet av trias för cirka 203 miljoner år sedan. Storleken på arterna varierade från Elasmosaurus som kunde bli ända upp till 13 meter till Cryptoclidus som bara blev tre meter lång.

Svanödlorna dog ut samtidigt med dinosaurierna vid kritaperiodens slut i och med krita–tertiär-utdöendet.

Underordningar

Svanödlor indelas traditionellt i två underordningar: de långhalsade “plesiosauroiderna” (Plesiosauroidea) och de korthalsade “pliosaurierna” (Pliosauroidea).[1] Halsmåttet är bara en tumregel och långhalsar och korthalsar förekommer inom båda underordningarna.

• 
  Plesiosauroider (Plesiosauroidea)
  “svanhalsödlor”
• 
  Pliosaurier (Pliosauroidea)

Evolutionsträd

Släktet atychodracon, ursprungligen hörande släktet plesiosaurus, men senare flyttad till släktet rhomaleosaurier (Rhomaleosauridae).

Notera att den evolutionära indelningen kan variera efter nya fynd och forskning, samt mellan olika forskare, med undergrupper som flyttas upp och om i ordningen. Nedan är en generell sammanställning.

"Pistosaurus" postcranium Yunguisaurus Augustasaurus Bobosaurus  Plesiosauria  Pliosauroidea Stratesaurus Rhomaleosauridae  Pliosauridae  Thalassiodracon Hauffiosaurus Attenborosaurus Marmornectes Thalassophonea  Plesiosauroidea  Eoplesiosaurus Plesiosaurus Eretmosaurus Westphaliasaurus Microcleididae Plesiopterys  Cryptoclidia  Cryptoclididae  Xenopsaria  Elasmosauridae  Leptocleidia  Leptocleididae Polycotylidae

Kända svanödlor från Norden

Nedan följer en lista på kända svanödlesläkten vars fossil har hittats i länder i Norden:

• Colymbosaurus (Norge) (tidigare klassificerad under Tricleidus)[3]
• Djupedalia (Norge)[4]
• Elasmosaurus(?) (Sverige)[5]
• Kimmerosaurus(?) (Norge)[6]
• Pliosaurus funkei (Norge)
• Scanisaurus (Sverige)[5]
• Spitrasaurus (Norge)[7]

Externa länkar

• plesiosauria.com

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Plesiosaur, 21 augusti 2022.

1. ^ [ ] Burda, Hilken & Zrzavý (2016). ”Plesiosauria” (på tyska). Systematische Zoologie. UTB. sid. 353 
2. Naish, Darren (2023). ”The plesiosaur neck”. Ancient Sea Reptiles. Smithsonian Institution. sid. 48 
3. E. M. Knutsen, P. S. Druckenmiller, and J. Hurum. 2012. Redescription and taxonomic clarification of ‘Tricleidus’ svalbardensis based on new material from the Agardhfjellet Formation (Middle Volgian). Norwegian Journal of Geology 92:175-186
4. Espen M. Knutsen (2012). ”A new plesiosauroid (Reptilia: Sauropterygia) from the Agardhfjellet Formation (Middle Volgian) of central Spitsbergen, Norway”. Norwegian Journal of Geology 92 (2–3): sid. 213–234. ISSN 0029-196X. http://www.geologi.no/images/NJG_articles/NJG_2_3_2012_13_Knutsen_etal_Scr.pdf. 
5. ^ [ ] Sørensen, Anne Mehlin; Surlyk, Finn; Lindgren, Johan (2013-05-01). ”Food resources and habitat selection of a diverse vertebrate fauna from the upper lower Campanian of the Kristianstad Basin, southern Sweden” (på engelska). Cretaceous Research 42: sid. 85–92. doi:10.1016/j.cretres.2013.02.002. ISSN 0195-6671. https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0195667113000293. Läst 22 november 2022. 
6. ”The Plesiosaur Site”. plesiosaur.com. https://plesiosaur.com/page.php?pageID=18. Läst 22 november 2022. 
7. Benson, R. B. J.; Druckenmiller, P. S. (2013). ”Faunal turnover of marine tetrapods during the Jurassic-Cretaceous transition”. Biological Reviews 89 (1): sid. 1–23. doi:10.1111/brv.12038. PMID 23581455.