Drömmen om Storfinland närdes av uttalanden som gjordes i Mannerheimsdagorder inför fortsättningskriget (och i andra politiska uttalanden på hög nivå i republiken):
"....under frihetskriget år 1918, gav jag Finlands folk på ömse sidor av om vår östra gräns löftet att inte sticka in mitt svärd i slidan förrän Finland och Fjärrkarelen voro fria, Jag svor denna ed i den finska bondearméns namn, dess tappra män, och offerviljan hos Finlands kvinnor. I 23 år har Fjärrkarelen bidat infriandet av detta löfte och över 1 år har det Karelen, som frånryckts från oss efter vårt ärorika vinterkrig legat i väntan på ljusningen av vårdag......Karelen reser sig.. I edra leder marscherar dess egna bataljoner. Ett fritt Karelen och stort Finland stiger fram för våra blickar ur mäktiga världshistoriska händelsernas svall......"[4]