Stig-Björn Ljunggren

Stig-Björn Ljunggren
Stig-Björn Ljunggren under Almedalsveckan 2013.
Stig-Björn Ljunggren under Almedalsveckan 2013.
Stig-Björn Ljunggren under Almedalsveckan 2013.
Född25 november 1957 (67 år)
Hamrångefjärden, Gävle
MedborgarskapSvensk
NationalitetSverige Sverige
InstitutionerStatsvetenskapliga institutionen
Alma materUppsala universitet
DoktorsavhandlingFolkhemskapitalismen -Högerns programutveckling under efterkrigstiden (1992)
Känd förSkribent, föreläsare, moderator, konsult och S-debattör.
MakaAnnelie Roswall Ljunggren

Stig-Björn Ljunggren, född 25 november 1957 i Hamrånge församling i Gävleborgs län,[1] är en svensk statsvetare och politisk chefredaktör på den socialdemokratiska tidningen Sydöstran, Blekinge.

Biografi

Ljunggren är uppvuxen i Hamrångefjärden tre mil norr om Gävle och började efter gymnasiet på sulfatfabriken i Norrsundet samt därefter på tvål- och ljusfabriken Elfströms Tekniska AB i Gävle. Han spelade amatörteater samt var med och grundade Norrsundets Arbetarteater.

År 1979 påbörjade han sina studier vid Uppsala universitet. Efter att ha läst främst statsvetenskap samt ekonomisk historia och idé- och lärdomshistoria inledde han sina forskarstudier i statsvetenskap 1984. Under studietiden vid Uppsala universitet var Ljunggren aktiv i studentkårspartiet Argus (med rötter i Clarté), men tillbringade också mycket tid på Föreningen Heimdal. Han har också varit ansluten till den socialdemokratiska studentföreningen Laboremus i Uppsala. År 1992 disputerade Ljunggren i statsvetenskap på en avhandling[2] om Moderata samlingspartiets historia, Folkhemskapitalismen.

2003 grundade han tillsammans med Cecilia Stegö Chiló, Mats Linder och Malin Siwe tidskriften Initerat.[3] Tidskriften lades ner efter 20 nummer på grund av bristande lönsamhet.[4]

Ljunggren är medlem av flera maillistor och har grundat listan Tjugo100 och deltar på Elit. Mellan 2011 och 2018 var han ordförande i Bälinge IF. Han har också varit styrelseledamot i organisationen Folkets Hus och Parker.

Ljunggren har arbetat bland annat som skribent, föreläsare, moderator, konsult och S-debattör. Han har även drivit det egna företaget Folkhemsstudier. Tidigare var han omvärldsanalytiker i PR-företaget Rikta Kommunikation och fram till augusti 2011 knuten till PR-företaget Grayling.

Stig-Björn Ljunggren, Göran Dahl, Anne-Marie Lindgren på ett seminarium om radikalkonservatism i Sverige 2018.

2012 började han som medarbetare[5] hos näringslivsfinansierade forskningsinstitutet Ratio och publicerade där tillsammans med Henrik Malm Lindberg en bok om lärande socialdemokrati.

Sedan 2017 skriver Stig-Björn Ljunggren krönikor hos den marknadsliberala tankesmedjan Timbro.[6]

Ljunggren har suttit i friskolekoncernen Academedias rådgivande organ.[7]

Ljunggren har under årens lopp regelbundet skrivit för många olika publikationer, såsom Svenskt Näringslivs opinionsportal Arbetsmarknads-Nytt, Svenska Dagbladet, Finanstidningen, Östgötacorren, Arbetet, Piteå-Tidningen, Uppsala-Demokraten, Borås Tidning, Örnsköldsviks Allehanda, HSB-nytt, Upphandling 24, samt Arbetarbladet. Han har också medverkat i programmet Boston Tea Party på Kanal 5 och arbetat som ledarskribent på Östra Småland och Nyheterna.

Han är sedan våren 2020 politisk chefredaktör på Sydöstran i Karlskrona efter Hans Bülow.[8]

Bibliografi

  • Den gröna rörelsen - Från miljöengagemang till hembygdsfascism (1990)
  • Folkhemskapitalismen -Högerns programutveckling under efterkrigstiden (1992)
  • Ett visst mått av frihet (1994)
  • Ideologier, första upplagan (2000)
  • Ideologier, andra upplagan (2002)
  • När medierna tar makten - Ett demokratiskt omställningsprogram i upplevelsenindustrins skugga (2003)
  • En konservativ i skjortärmarna, En politisk biografi över Jarl Hjalmarson (2004)
  • Högern att lita på! Om Fredrik Reinfeldt och de nya moderaterna (2006)
  • Ideologier, tredje upplagan (2008)
  • Från jämlikhet till effektivitet. Om lärande socialdemokrati under 1980-talet (m. Henrik Malm Lindberg), (2014)
  • Ideologier, fjärde upplagan (2014)
  • Inte lögn - inte sant. Medierna och verkligheten (med Staffan Dopping) (2020)

Källor

  1. ^ Sveriges befolkning 1990: Ljunggren, Stig-Björn
  2. ^ Ljunggren, Stig-Björn (1992). Folkhemskapitalismen: högerns programutveckling under efterkrigstiden. Stockholm: Tiden. Libris 7421916. ISBN 9155039278 
  3. ^ Tobias Rydergren (12 maj 2003). ”Premiär för Sveriges dyraste tidning”. Resumé. https://www.resume.se/alla-nyheter/nyheter/premiar-for-sveriges-dyraste-tidning/. Läst 14 februari 2021.  (korrekt datum bekräftat med Mediearkivet)
  4. ^ ”Sveriges dyraste tidning läggs ner”. Resumé. 19 december 2003. https://www.resume.se/alla-nyheter/nyheter/sveriges-dyraste-tidning-laggs-ner/. Läst 14 februari 2021.  (korrekt datum bekräftat med Mediearkivet)
  5. ^ ”Nya medarbetare”. Ratio. 3 september 2012. https://ratio.se/nya-medarbetare/. Läst 16 februari 2021. 
  6. ^ ”Stig-Björn Ljunggren”. Timbro. https://timbro.se/person/stig-bjorn-ljunggren-2/. Läst 14 februari 2021. 
  7. ^ Karin Östman (4 april 2014). ”Moderaten rådgivare åt Academedia”. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/e1O3WK/moderaten-radgivare-at-academedia. Läst 14 februari 2021. 
  8. ^ Jens Svensson (27 december 2019). ””Arbetarklassen har gått till höger””. Sydöstran. http://www.sydostran.se/nyheter/arbetarklassen-har-gatt-till-hoger/. Läst 19 januari 2020. 

Externa länkar