Staurolit

Staurolit
Staurolit från Pestsovye Keivy(Песцовые Кейвы), Keivybergen, Kolahalvön, Ryssland, 2,5 x 2,2 x 1 cm[1]
Kategori	Nesosilikat
Grupp	Staurolitgruppen
Strunz klassificering	09.AF.30
Kemisk formel	(Fe^2+,Mg,Zn)2(Al,Fe^3+)9(Si,Al)8O48(O, OH) 2-4[2]
Färg	Mörkt rödbrun till svartbrun, gulbrun, sällan blått; blek gyllene gul i tunnslip
Bildningsmiljö	I glimmerskiffrar, kvartsiter och hornfelser
Förekomstsätt	Vanligen i prismatiska kristaller och tvillingar
Kristallstruktur	Monoklina (pseudorombisk)
Tvillingbildning	Vanligen som 60 ° tvillingar, mindre vanliga som 90 ° kors tvillingar
Spaltning	Distinkt på {010}
Brott	Svagt mussligt
Hållbarhet	Spröd
Hårdhet (Mohs)	7–7½
Glans	Svag glasglans till harsartad
Ljusbrytning	nα=1,736 till 1,747 nβ=1,740 till 1,754 nγ=1,745 till 1,762
Dubbelbrytning	δ=0,009–0,015
Optisk karaktär	Tvåaxlig (+)[3]
Dispersion	r> v; svag
Pleokroism	X = färglös; Y = ljusgul; Z = gyllengul
Transparens	Transparent till opak
Streckfärg	Vit till gråaktig
Densitet	3,74–3,83
Löslighet	Olöslig i syror[4]

Staurolit är ett rödbrunt till svart, mestadels ogenomskinligt, nesosilikatmineral med en vit streckfärg. Mineralet bildar ofta karaktäristiskt korsformade tvillingar.

Etymologi

Namnet staurolit härrör från de grekiska, stauros för kors och lithos för sten med hänvisning till allmän tvillingbildning.

Sammansättning

Staurolit har den nominella kemiska formeln: Fe^2+₂Al₉Si₄O₂₃OH. Magnesium, zink, mangan och litium kan substituera det tvåvärda järnet, trevärtjärn kan ersätta aluminium och aluminium kan ingå på kislets plats.

Egenskaper

Staurolit kristalliserar i det monoklina kristallsystemet och har Mohs-hårdhet 7 till 7½.

Tvärformen i de korsformede tvillingarna är antingen vinklad 60° eller 90°. I prover finns ofta makroskopiskt synliga staurolitkristaller av prismatisk form. Mineralet bildar ofta porfyroblaster.

Förekomst

Staurolit är ett regionalt intermediärt till hög-metamorft mineral. Det förekommer tillsammans med almandingranater, glimmer och kyanit, liksom albit, biotit och sillimanit i gnejs och metamorfa skifferbergarter.

Staurolit har påträffats i Lepontinalperna i Schweiz och i Selbu, Norge. Staurolit finns i Fairy Stone State Park i Patrick County, Virginia. Fynd finns också från Island Park, Idaho, nära Henrys Lake, New Mexico och nära Blanchard Dam i Minnesota. Staurolit är ett ganska vanlig accessoriskt mineral i Bergslagen och Skelleftefältet.[2]

Symbolmineral

Staurolit är det officiella statliga mineralet i delstaten Georgia i USA.

Användning

Staurolit är ett av de indexmineral som används vid bland annat petrologiska analyser för att uppskatta vid vilken temperatur, djup, och tryck som en bergart har undergått metamorfos. Staurolitförande bergarter har i Norge använts till kvarnstenar (selbukvernstein).[5]

Kristaller kan även använts som ädelsten[6] i till exempel amuletter.

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

• Bra Böckers lexikon, 1979

Noter

1. [1] mindat.org om en rysk fyndort för staurolit
2. ^ [ ] L-H Hedin, M Jansson, 2007, Mineral i Sverige, sidan 151, ISBN 978-91-88528-58-2
3. [2] optiska data för staurolit från mindat.org
4. H. J. Rösler 1984, Lehrbuch der Mineralogie 3. Auflage, sidan 490, VEB Deutscher Verlag für Grundstoffindustrie,Leipzig
5. [3] Exempel från Store norske leksikon på nyttoföremål från Norge
6. Walter Schumann 2002, Ädelstenar och prydnadsstenar, 13:e utökade och uppdaterade upplagan, ISBN 978-91-6319-069-8 sidan 228