Stads- och kommunhistoriska institutetStads- och kommunhistoriska institutet, grundat 1919 som Stadshistoriska institutet, är ett svenskt forskningsinstitut som idag har en ledande ställning inom svensk och nordisk urbanhistoria.[1] VerksamhetInstitutet har ett övergripande ansvar för svensk stads- och kommunhistoria och bedriver egen forskning, samarbetar med andra urbanhistoriskt intresserade inom och utom landet, anordnar konferenser och ger ut publikationer. Institutets föreståndare är innehavaren av professuren i historia med särskild inriktning på stads- och kommunhistoria vid Stockholms universitet, sedan 2015 Heiko Droste.[2] Stadshistoriska nämnden utgör institutets styrelse och består av sju medlemmar varav fyra valda av Sveriges Kommuner och Landsting, två valda av Stads- och kommunhistoriska samfundet samt en vald av Stockholms universitet. Sekreterare i nämnden är Heiko Droste.[3] Sedan 1994 delar institutet ut Yngve Larssons pris för stads- och kommunhistoriska insatser, instiftat av Svenska Kommunförbundets styrelse.[4] HistorikGrundandeFörberedelser för ett stadshistoriskt institut hade börjat i mars 1917 inom föregångaren till kommunförbundet, Svenska stadsförbundet. Drivande var dåvarande förste sekreteraren i Svenska stadsförbundet och sedermera borgarrådet och stadskollegieordföranden i Stockholm Yngve Larsson, som även ledde arbetet med finansieringen. Han samarbetade med historikerna Nils Ahnlund och Nils Herlitz,[5] och Ahnlund hade författat en promemoria som bland annat underströk vikten av att uppmärksamma det kommande 300-årsjubileet av de av Gustav II Adolf inrättade stadsprivilegierna. Efter att finansiering säkerställts från bland andra K.A. Wallenberg och Pehr Swartz ägde det konstituerande mötet rum i Börshuset i Stockholm den 7 juni 1919.[6] Yngve Larsson blev senare nämndens ordförande under 21 år, 1949-1970.[7] Föreståndare
Utgivning (urval)Institutet ger ut serien Studier i stads- och kommunhistoria (ISSN 0284-1193), däribland:
ReferenserNoter
Tryckta källor
WebbkällorExterna länkar
|
Portal di Ensiklopedia Dunia