sv St%C3%B6rre sultanspett

	Större sultanspett; Status i världen: Livskraftig (lc)
	Hane guttacristatus i Thailand
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Hackspettartade fåglar; Piciformes
Familj	Hackspettar; Picidae
Släkte	Chrysocolaptes
Art	Större sultanspett; C. guttacristatus
Vetenskapligt namn
	§ Chrysocolaptes guttacristatus
Auktor	(Tickell, 1833)
Synonymer
	Chrysocolaptes lucidus (innan uppdelningen, se text);

Större sultanspett^[2] (Chrysocolaptes guttacristatus) är en asiatisk fågel i familjen hackspettar med vid utbredning från Indien till Indonesien.^[3]

Utseende och läten

Större sultanspett är en stor hackspett med en kroppslängd på 33 cm. Fjäderdräkten är med guldgul mantel, röd huvudtofs hos hanen, röd övergump och tydliga svarta ögon- och mustaschstreck mycket lik både himalayaflamspett och guldryggig flamspett, trots att den inte alls är nära släkt med dessa (se nedan). Större sultanspett är dock tydligt större, med längre näbb och längre, mer s-formad hals. Nacken är vidare vitfläckat svart, ej helsvart, ögonen är ljusa och fötterna har fyra, ej tre tår. Vidare är mustaschstrecket tydligt tudelat med en tydlig, vit fläck emellan, nerför strupens mitt syns ett enda svart streck och bröstet är vitprickigt svart. Honan har också vitprickig hjässa (vitstreckad hos flamspettarna). Lätet är ett metalliskt och vasst "di-di-di-di-di-di-di".^[4]

Fågeln skiljer sig från javasultanspetten (C. strictus, tidigare behandlad som en och samma art) genom betydligt större storlek, vitfläckigt svart huvud, mer utbrett rött på övergumpen, mer guldgul ovansida samt tydligare teckningar i ansiktet och på undersidan.^[5]

Utbredning och systematik

Större sultanspett delas numera vanligen in i fyra underarter med följande utbredning:^[3]

Chrysocolaptes guttacristatus sultaneus – nordvästra Himalaya
Chrysocolaptes guttacristatus guttacristatus – centrala och östra Himalaya samt sydöstra Indien till södra Kina, Thailand och Indokina
Chrysocolaptes guttacristatus indomalayicus – på Malackahalvön till Sumatra och centrala Java
Chrysocolaptes guttacristatus andrewsi – nordöstra Borneo

Fram till 2022 kategoriserades malabarsultanspetten (C. socialis) som en underart till större sultanspett, men urskiljs vanligen som egen art. Längre tillbaka inkluderades även java-, mindanao- och luzonsultanspett samt gulkindad, rödryggig och rödhuvad sultanspett i större sultanspett, då under det latinska namnet C. lucidus, men urskildes efter studier.^[6]

Sultanspettarna i Chrysocolaptes ansågs tidigare vara nära släkt med flamspettar i Dinopium. Genetiska studier visar att de trots liknande utseende inte alls är nära släkt. Istället står de nära de amerikanska jättespättarna i Campephilus medan flamspettarna istället är närmast släkt med de asiatiska släktena Gecinulus, Meiglyptes och Micropternus, på lite längre avstånd även bland annat gröngölingarna i Picus. Detta fenomen, att ej närbesläktade grupper som förekommer i samma geografiska område har så likartade utseende, är vanligt förekommande bland hackspettarna och är möjligen ett resultat av social mimikry.

Levnadssätt

Större sultanspett hittas i fuktiga tropiska och subtropiska skogar, i blötare miljöer än vitnackad sultanspett. Den slår ofta följe med kringvandrande artblandade flockar.

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.^[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).^[1]

Referenser

^ [a b c] Birdlife International 2014 Chrysocolaptes guttacristatus Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3 www.iucnredlist.org. Läst 30 januari 2015.
^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
^ [a b] Clements, J. F., P. C. Rasmussen, T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, A. Spencer, S. M. Billerman, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2023. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2023 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2022-10-26
^ Grimmett, Richard; Carol Inskipp, Tim Inskipp (2011). Birds of the Indian Subcontinent. London: Helm Field Guides. ISBN 978-1-4081-2763-6
^ del Hoyo, J., Collar, N. & Christie, D.A. (2019). Greater Flameback (Chrysocolaptes guttacristatus). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/467457 21 oktober 2019).
^ Collar, N.J. (2011) Species limits in some Philippine birds including the Greater Flameback Chrysocolaptes lucidus. Forktail 27: 29–38.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör större sultanspett.
Bilder & media
Wikispecies har information om Chrysocolaptes guttacristatus.
Artförteckning
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b c] Birdlife International 2014 Chrysocolaptes guttacristatus Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3 www.iucnredlist.org. Läst 30 januari 2015.

[SOF-2] BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter

[CC-3] [a b] Clements, J. F., P. C. Rasmussen, T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, A. Spencer, S. M. Billerman, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2023. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2023 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2022-10-26

[Indian2-4] Grimmett, Richard; Carol Inskipp, Tim Inskipp (2011). Birds of the Indian Subcontinent. London: Helm Field Guides. ISBN 978-1-4081-2763-6

[hbw-5] Hoyo, J., Collar, N. & Christie, D.A. (2019). Greater Flameback (Chrysocolaptes guttacristatus). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/467457 21 oktober 2019).

[6] Collar, N.J. (2011) Species limits in some Philippine birds including the Greater Flameback Chrysocolaptes lucidus. Forktail 27: 29–38.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]