sv St%C3%B6rre sabeltimalia

	Större sabeltimalia; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Tättingar; Passeriformes
Familj	Timalior; Timaliidae
Släkte	Erythrogenys
Art	Större sabeltimalia; E. hypoleucos
Vetenskapligt namn
	§ Erythrogenys hypoleucos
Auktor	(Blyth, 1844)
Synonymer
	Megapomatorhinus hypoleucos; Pomatorhinus hypoleucos;

Större sabeltimalia^[2] (Erythrogenys hypoleucos) är en asiatisk fågel i familjen timalior inom ordningen tättingar.^[3]

Utseende

Större sabeltimalia är som namnet antyder med sin kroppslängd på 28 cm störst bland sabeltimaliorna, men även i hela familjen timalior. Ovansidan är brun, undersidan vit, med grå bröstsidor, flanker och örontäckare. Halssidan är rostfärgad. Näbben är stor och rätt färglös.^[4]

Utbredning och systematik

Större sabeltimalia delas in i fem underarter med följande utbredning:^[5]

Erythrogenys hypoleucos hypoleucos – förekommer från nordöstra Indien (Assam) till Bangladesh och västra Myanmar
Erythrogenys hypoleucos tickelli – förekommer från södra Kina (södra Yunnan) till södra Myanmar, Thailand och norra Indokina
Erythrogenys hypoleucos brevirostris – förekommer i södra Indokina
Erythrogenys hypoleucos wrayi – förekommer på Malackahalvön
Erythrogenys hypoleucos hainanus – förekommer på Hainan (södra Kina)

Släktestillhörighet

Fågeln placerades tidigare i släktet Pomatorhinus, men DNA-studier^[6] visar att flera arter är närmare släkt med Stachyris, däribland större sabeltimalia. Den och dess släktingar har därför lyfts ut till ett eget släkte.

Levnadssätt

Större sabeltimalia påträffas i vass, högt gräs och undervegetation i skog.^[4] Den lever av insekter och deras larver, små mollusker och små sniglar med skal.^[7] Den häckar mellan november och maj.^[7]

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal till följd av habitatförstörelse och fragmentering, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.^[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).^[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som sällsynt i Bangladesh, rätt ovanlig i Kina och generellt ganska vanlig till vanlig i Sydostasien.^[8]

Referenser

^ [a b c] Birdlife International 2016 Erythrogenys hypoleucos Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.
^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
^ Rasmussen P & D Donsker (Eds). 2020. IOC World Bird List (v10.2). doi : 10.14344/IOC.ML.10.2.
^ [a b] Grimmett, R.; Inskipp,C. & Inskipp, T. 1999. Birds of the Indian Subcontinent. Oxford University Press
^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2021. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2021 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2021-08-11
^ Dong, F., S.-H. Li, and X.-J. Yang (2010b), Molecular systematics and diversification of the Asian scimitar babblers (Timaliidae, Aves) based on mitochondrial and nuclear DNA sequences, Mol. Phylogenet. Evol. 57, 1268-1275.
^ [a b] Collar, N. & Robson, C. (2018). Large Scimitar-babbler (Erythrogenys hypoleucos). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/59447 3 november 2018).
^ del Hoyo, J.; Elliott, A.; Christie, D. 2007. Handbook of the Birds of the World, vol. 12: Picathartes to Tits and Chickadees. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.

Externa länkar

Wikispecies har information om större sabeltimalia.
Artförteckning
Wikimedia Commons har media som rör större sabeltimalia.
Bilder & media
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b c] Birdlife International 2016 Erythrogenys hypoleucos Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.

[SOF-2] BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter

[IOC-3] Rasmussen P & D Donsker (Eds). 2020. IOC World Bird List (v10.2). doi : 10.14344/IOC.ML.10.2.

[Indian-4] [a b] Grimmett, R.; Inskipp,C. & Inskipp, T. 1999. Birds of the Indian Subcontinent. Oxford University Press

[CC-5] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2021. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2021 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2021-08-11

[6] Dong, F., S.-H. Li, and X.-J. Yang (2010b), Molecular systematics and diversification of the Asian scimitar babblers (Timaliidae, Aves) based on mitochondrial and nuclear DNA sequences, Mol. Phylogenet. Evol. 57, 1268-1275.

[hbw-7] [a b] Collar, N. & Robson, C. (2018). Large Scimitar-babbler (Erythrogenys hypoleucos). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/59447 3 november 2018).

[8] Hoyo, J.; Elliott, A.; Christie, D. 2007. Handbook of the Birds of the World, vol. 12: Picathartes to Tits and Chickadees. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

Större sabeltimalia