SpektrografiSpektrografi är en typ av akustisk analys genom vilken spektrogram, eller sonogram som det ibland också kallas, framställs, en form av akustiska diagram med tre dimensioner: frekvens vertikalt, tid horisontellt och intensitet via svärtningsgrad. Spektrografi är en mycket användbar metod vid talforskning. För mänskligt tal används ofta en övre gränsfrekvens på mellan 4 000 och 8 000 Hz. I spektrogrammet uppträder då röstens formanter som mörka band. Spektralanalys kan användas för olika typer av signaler, såväl ljud som ljus – elektromagnetisk strålning. Analyser av ljusDå olika kemiska föreningar tar upp och avger elektromagnetisk strålning med olika frekvens i olika stor omfattning kan spektralanalys användas för att identifiera föreningar. Inom kemin går analysen ut på att fastställa ett ämnes kemiska beståndsdelar. Inom astrofysiken är spektroskopi[1] en sedan länge etablerad och oundgänglig metod för att studera universums struktur.[2] LjudanalyserInom ljudanalys används spektrogram såväl inom musiken och talforskning, som inom seismologin och radar- och sonartekniken. Spektrogram för analys av ljud kan skapas med två olika metoder, antingen med hjälp av bandpassfilter, eller beräknad från tidssignalen med hjälp av korttids-Fouriertransformation (STFT).[3] Vid analog mätning använder man sig vanligen av bandpassfilter. Om frekvensbredden hos filtret är större än avståndet mellan deltonerna, så talar man om ett bredbandsspektrogram. I det kan man avläsa formanterna, men inte deltonerna. Om frekvensbredden tvärtemot är mindre än avståndet mellan deltonerna, så talar man om ett smalbandsspektrogram. I detta kan man utläsa deltonerna, men ej formanterna. Referenser
Noter
Externa länkar
|
Portal di Ensiklopedia Dunia