Snäckmurarbi
Snäckmurarbi (Osmia bicolor) är ett solitärt bi i familjen buksamlarbin som fått sitt svenska trivialnamn på grund av honans vana att inrätta larvbona i gamla snäckskal. UtseendeHuvud och mellankropp är svarta, medan bakkroppen har rödbrun päls. Arten har en robust kroppsform som får den att likna en humla. Kroppslängden uppgår till 8 till 10 mm.[3] EkologiSnäckmurarbiet förekommer på kalkrika gräs- och skogsmarker[4] som häckar, skogsbryn, trädesåkrar och parker. I Alperna kan det gå upp till 2 000 m.[3] Arten är mycket tidig; hanarna kan i undantagsfall börja flyga redan i februari[4]. Mer normalt varar flygperioden från mitten av mars till juni/juli[3]. Hanarna är dock mycket kortlivade. Arten är ingen födospecialist, utan besöker blommande växter från flera familjer som viveväxter, kransblommiga växter, korgblommiga växter, rosväxter och liljeväxter.[4] Som nämns ovan bygger honan sina larvbon i tomma snäckskal; även hanen drar emellertid nytta av sådana, i sitt fall som skydd under dåligt väder.[4] FortplantningHonan inrättar sina larvbon i tomma snäckskal, med 4 till 5 celler i varje, beroende på storlek. Cellmellanväggarna och proppen i ingången består av tuggat löv. Innanför ingångsproppen finns ett skikt av tuggat löv blandat med små skalbitar, små jordpartiklar och dylikt. Det färdiga boet täcks med löv och gräs.[4] Avkomman övervintrar som fullbildad insekt i puppkokongen.[3] UtbredningSnäckmurarbiet förekommer i större delen av södra och mellersta Europa från Spanien till södra England, södra Wales och södra Fennoskandien, samt österut till före detta Jugoslavien och Rumänien. Endast ett fynd har gjorts i Finland[4]. I Sverige är biet däremot reproducerande och betecknas som livskraftigt.[5] Referenser
|
Portal di Ensiklopedia Dunia