Slavhandeln i KhivaSlavhandeln i Khiva syftar på den slavhandel som pågick i Khanatet Khiva i Centralasien (nuvarande Uzbekistan). Khiva utgjorde ett centrum för slavhandeln i Centralasien från 1600-talet fram till Rysslands erövring av Khiva 1873.[1] Det var främst ryska och persiska slavar som kidnappades under slavräder och sedan såldes till de muslimska staterna i Centralasien. Den pågående slavhandeln i Khiva var internationellt ökänd och utgjorde en av Rysslands förevändningar för att annektera khanatet 1873. HistoriaSlavmarknaden i Khiva och Bukhara beskrevs av Anthony Jenkinson under 1500-talet, då de ska ha varit största slavmarknader. Både Khiva och Bukhara sålde 100.000 slavar årligen; de flesta av dem var persier (som i egenskap av shiamuslimer var legitima för sunnimuslimer att förslava), som tillfångatogs i räder av turkmenerna, eller ryssar, som köptes av krimatarerna.[2] Under 1700- och 1800-talen försågs slavmarknaden med ryska slavar levererade via slavhandeln i Kazakkhanatet.[3] Under 1800-talet blev slavmarknaden i Khiva större än den i Bukhara; turkmeniska stamgrupper utgörde regelbundet slavräder kallade "alaman" i två riktningar: mot shiamuslimska pilgrimskaravaner till Mashad, och mot ryska nybyggare längs uralfloden, två grupper som i egenskap av shiamuslimer och kristna båda betraktades som ickemuslimer av de sunnimuslimska turkmenerna och därför som legitima mål för slaveri. [4] Slavupproret och avskaffandetNär en rysk armé under ledning av generalen Konstantin Petrovitj von Kaufmann närmade sig Khiva under Khiva-kampanjen 1873, flydde khanen Muhammad Rahim Khan II av Khiva från staden, och ryktena om den förestående ryska erövringen fick slavarna i Khiva att resa sig i allmänt uppror.[5] När ryska armén intog staden 28 mars 1873, möttes han av stadsbor som vädjade till honom att stoppa upproret, under vilket slavarna hämnades på sina förra ägare.[5] När khanen återvända efter den ryska erövringen, tvingades han av general Kaufmann att underteckna ett förbud av både slaveriet och slavhandeln.[5] Se även
Referenser
Noter
|
Portal di Ensiklopedia Dunia