Slån eller slånbärsbuske(Prunus spinosa[3] L.) är en buske i familjen rosväxter, mer sällsynt ett litet träd.[4] Den får blå eller blåsvarta stenfrukter som kallas slånbär. Busken, som har vassa tornar, växer vilt i större delen av Europa. I Sverige är den vanlig i södra Sveriges kustlandskap.
Beskrivning
Jabob Sturm 1796
Busken är normalt 1–2[3][5] meter hög men kan växa till 3–4[6] meters höjd med åren. Grenarna sitter mycket tätt, och på grenarna finns många vassa tornar. Den har ett välutvecklat rotsystem (rotskottsförökning[4]), som gör busken mycket svår att flytta.
Bladen är 2–5 cm långa och växer vanligen inte ut förrän efter att busken har blommat. Den blommar i maj,[3] ibland även juni, med små (kronbladen är 5–8 mm) vita blommor med 20 ståndare och luktar lite svagt åt mandelhållet. På hösten får busken drygt 1 cm stora, blåsvarta bär.
Slånbären påminner till färgen om blåbär men är större och stenfrukter, upp till 20 mm stora.[4] Den är nära släkt med körsbär och plommon;[4] det senare antyds av franskans namn prunelle ('litet plommon'). Omogna bär är sura eller nästan bittra,[6] men efter höstfrost utvecklas sockerämnena i bäret och smaken blir sötare.
Biotop och utbredning
Slån trivs på torra, solbelysta platser i kalkrik jord. Arten växer även på annan grund. Den hittas ofta vid skogskanter, i buskskogar, på betesmarker eller intill vägar.[1]
I Sverige finns slånbärsbusken i hela Götaland och stora delar av Svealand. Den är vanligast i kustområden.[4] I Finland finns slån sällsynt på hela Åland, men i Fastlands-Finland bara i ett mycket smalt kustbälte i sydvästra Finland.
Bären innehåller garvsyra[4] som ger dem en kärv och sur, nästan bitter smak. När temperaturen sjunker under noll grader omvandlas garvsyran, och slånbärens smak blir sötare och mindre sträv.[9][6] Det fungerar utmärkt att imitera detta genom att lägga dem i frysen under 1–2 dygn. Slånbären används ibland till saft, och man väntade åtminstone förr till efter första ordentliga frostnatten innan man skördade. En annan anledning till att skörda sent är att slånbär mognar sent, och därför är det lämpligt att ge dem så lång tid som möjligt att bli fullmogna.
Slånbär innehåller 60 gånger fler antioxidanter än vindruvor[6] och räknas till Sveriges nyttigaste vilda bär/frukter.
Användning
Av slånbär kan tillverkas saft, likör[4] och gelé/mos. Vid tillagningen bör kärnorna tas bort innan kokning, så de inte överför sin bitterhet till mos eller dryck.
Saft finns att köpa från lokala safttillverkare på flera platser i landet. Bären används även för att smaksätta alkoholhaltiga drycker, framförallt likör som till exempel pacharán och sloe gin. Av bären kan även tillverkas slånbärsgelé[10] (eller liknande mos/puré).
Många fågelarter äter slånbär,[11] inklusive trastar.
En lite udda användning är att man använder tornarna till att vid korvstoppning försluta ändarna på korvskinnet. Därav det dialektala namnet korvstickbuske på slån.
Slånets ved är hård och kan bland annat användas till träsnide.
Busken planteras som prydnadsväxt i trädgårdar eller som begränsning av egendom.[1]
Varieteter och namn
Korsningar
Slån kan lätt korsas med andra växtarter inom släktet Prunus. Mellanformer mellan exempelvis krikon och slån förekommer.[4]
Namnsorter
Slån är ingen vanlig trädgårdsväxt, men det finns flera namnsorter som odlas som prydnadsväxter. 'Plena' är fylldblommig, rosenslån ('Rosea') har rosa blommor och purpurslån ('Purpurea') har rosa blommor och purpuraktiga blad.
