Antiklinaler i provinsen Ninawa. Sinjarbergen är den största strukturen i väster.
Sinjarbergen (arabiska: جبل سنجار, kurdiska: Çiyayên Şengalê چیای شهنگال/شهنگار) är ett 100 km långt bergsmassiv som når upp till 1 463 meter över havet i den norra delen av gränsområdet mellan Syrien och Irak. Det högsta området sträcker sig cirka 75 km genom provinsen Ninawa i irakiska Kurdistan. De lite lägre delarna i väster ligger i Syrien och sträcker sig cirka 25 km. Staden Sinjar är belägen strax söder om bergen.[1][2]
Befolkning och historia
Odlingsfält vid Sinjarbergens sluttning.
Sedan 1100-talet har området runt bergen bebotts av jezidier[3] som vördar bergen och anser bergets topp vara den plats där Noaks ark gick på grund efter syndafloden.[4] Jezidierna har historiskt använt bergen som tillflyktsplats under konfliktperioder. Gertrude Bell skrev på 1920-talet: "Tills nyligen har jezidierna varit oavlåtligt i strid med araber och alla andra."[5]
^Edgell, H. S. 2006. Arabian Deserts: Nature, Origin, and Evolution. Springer, Dordrecht, The Netherlands. s 592. ISBN 978-1-4020-3969-0
^Numan, N. M. S., and N. K. AI-Azzawi. 2002. Progressive Versus Paroxysmal Alpine Folding in Sinjar Anticline Northwestern Iraq. Iraqi Journal of Earth Science. vol. 2, no.2, s.59-69.
^Fuccaro, Nelida (1999). The Other Kurds: Yazidis in Colonial Iraq. London: I.B.Tauris. sid. 47–48. ISBN 978-1-86064-170-1
^Parry, Oswald Hutton (1895). Six Months in a Syrian Monastery: Being the Record of a Visit to the Head Quarters of the Syrian Church in Mesopotamia: With Some Account of the Yazidis Or Devil Worshippers of Mosul and El Jilwah, Their Sacred Book. London: H. Cox. sid. 381. OCLC3968331
