Sigfrid Linnér
Sigfrid Nathanael Linnér, född 13 september 1877 i Bäckaby församling, Jönköpings län, död 13 januari 1963 i Uppsala domkyrkoförsamling,[2] var en svensk landshövding, (opolitisk) statsråd och riksdagsman (Högerpartiet). Sigfrid Linnér avlade juris kandidatexamen vid Uppsala universitet 1900 och fick därefter tjänst vid Svea hovrätt som fiskal. Han hade även tjänst som sekreterare vid svensk-norska skiljedomstolen i renbetesfrågor. 1911 utsågs han till expeditionschef vid civildepartementet och året därpå hovrättsråd. Den 17 februari 1914 blev Linnér konsultativt statsråd och 30 mars 1917 regeringsråd. Åren 1923–1930 var han landshövding i Jämtlands län, och i Uppsala län 1931–1943. Under tiden i Uppsala valdes han in i andra kammaren för Uppsala läns valkrets (1933–1936) där han bland annat var vice ordförande i lagutskottet. År 1939 valdes han in i första kammaren för Stockholms läns och Uppsala läns valkrets, där han stannade till 1946. Sigfrid Linnér var även ordförande i flera statliga kommissioner och blev 1935 ledamot av Kungliga Lantbruksakademien.[3] Han var son till kyrkoherde Axel Linnér och Hulda Eneroth. Linnér var från 1914 gift med Elisabeth Geijer (1884–1971) född i släkten Geijer, dotter till häradshövding Ernst Geijer och Amelie von Heijne. Makarna Linnér är begravda på Uppsala gamla kyrkogård. Utmärkelser
Referenser
Noter
|
Portal di Ensiklopedia Dunia