Sigfred PedersenSigfred Henrik Pedersen, född 10 mars 1903 i Harndrup, död 2 december 1967 i Helsingör, var en dansk journalist, recensent, författare och låtskrivare. BiografiSigfred Pedersen var son till gårdsägaren Lars Henrik Pedersen och Karen Larsen.[1] Han fick sin första dikt, Mimers Væld, publicerad i Odense Katedralskoles skoltidning 1921. Han tog studentexamen 1923 och tog en kandidatexamen i statsvetenskap från Köpenhamns universitet 1931.[1] Han arbetade som avdelningschef på försäkringsbolaget Haand i Haand (1929), som journalist på Nationaltidende (1930-1931) och litteraturrecensent på B.T. (1933-1935) innan bestämde sig för att helt ägna sig åt författarskapet.[1] Han framträdde även sporadiskt som skådespelare, revyförfattare och cabarékonstnär. 1940-1942 var han värd på Wessels kro i Köpenhamn, men genomförde turnéer i hela Danmark tillsammans med sin andra hustru, vissångaren Else Bloch-Sørensen, med egenkomponerade visor som Katinka, Den gamle Skærslibers Foraarssang, Jeg plukker Fløjlsgræs og Ridderspore och Nu går våren gennem Nyhavn.[1] Melodierna till dessa visor komponerades av Niels Clemmensen. Pedersen debuterade i bokform 1927 med diktsamlingen Foraarets Viser og Somrens Vers. Denna efterföljdes av samlingarna Blaa Mandag (1931), Nye og sørgelige Viser (1933), Sørgmuntre Sange (1936), Slanter og Sølvtøj (1938), Vignetter i Digt og Streg (tillsammans med Anton Hansen), (1946), Gøg og Galgenfugl (1947), Lærke-Sange og Nyhavns-Klange (1948), Spillebog for Hus, Hjem og Kro, Min søn Perikum (1950) och Forårsfredrik, (1957).[1] Kännetecknande för dessa samlingar är skildringarna av romantik samt naturbilderna som målas upp i visorna. Han var även romanförfattare och den första, Valmuen, utgavs 1932.[1] Därefter gav han ut de historiska romanerna Viking (1949), Drømmen om Vinland (1951), Vinland det gode (1952) och Thyra Danebod (1956).[1] Pedersen var styrelseledamot i Dansk Forfatterforening, Dansk Revyforfatter- og Komponistforbund och DAFO.[2] ErkännandenFör sitt författarskap tilldelades han Aarestrupmedaljen 1951. Övriga erkännanden inkluderar Forfatterforbundets Legat (1945), Sophus Michaëlis' Legat (1945), Holger Drachmann-legatet (1946), Frøken Suhrs Forfatterlegat (1951), Herman Bangs Mindelegat (1965), Anckerska legatet (1966) samt Emma Bærentzens Legat.[3] Referenser
|
Portal di Ensiklopedia Dunia