Sibirisk trast

Sibirisk trast Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Hane fotograferad i slutet av maj. Notera de bruna vingpennorna och lätt brunvattrade kroppssidan vilket tyder på en individ under sitt första levnadsår.
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Djur Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass	Fåglar Aves
Ordning	Tättingar Passeriformes
Familj	Trastar Turdidae
Släkte	Geokichla
Art	Sibirisk trast G. sibirica
Vetenskapligt namn
§ Geokichla sibirica
Auktor	(Pallas, 1776)
Synonymer
Zoothera sibirica

Sibirisk trast[2] (Geokichla sibirica) är en fågel i trastfamiljen Turdidae.[3][4] Den häckar som namnet avslöjar i Sibirien, österut från Jenisej, men även vidare till Japan. Vintertid flyttar den till Sydostasien. Fågeln är en mycket sällsynt gäst i Europa. Den tros minska i antal, men listas som livskraftig av IUCN.

Utseende

Sibiriskt trast är jämnstor med taltrast och mäter 20–20,5 centimeter, med en vikt på 60–72 gram. Den har gula ben och mörk näbb. Den adulta hanen är mörkt gråblå och ser svart ut på håll. Buken har olika mycket vita inslag men centralt har den ett vitt brett streck på undersidan. Den har ett tydligt vitt ögonbrynsstreck. Stjärten har en vit yttre kant. Honan är olivbrun på ovansidan medan undersidan är gulvit med kraftiga mörka tvärfläckar. Den har beigt ögonbrynsstreck och submustaschstreck.

Individer under första året har bruna toner på vingpennorna och är brunvattrad på kroppssidorna. Den har också otydligare ljust ögonbrynsstreck och ljus haka, örontäckare och submustaschstreck. Den svarta vingundersidan med breda dubbla vita band är slående hos båda könen i alla åldrar, men även guldtrast (Zoothera aurea) är tecknad på samma sätt. Underarten G. s. davisoni är mörkare än nominatformen och har mindre vitt på kanten av stjärten.

Läte

Sången som avges från en hög sittplats består av en enkel, tvåtonig vissling, vanligen följt av en svagare ljusare ton, exempelvis "kiron-tsee" eller "kyoro-tsuii". Bland lätena hörs ljusa "tsi", vassare "zit" och i flykten ett darrande "siiiiih". Även högljudda "chirr" och varnande "chrssss" kan höras.

Utbredning och taxonomi

Fågeln häckar på tajgan i Sibirien från floden Jenisej, österut till Magadan och söderut till Bajkalsjön, Ussuriland, nordöstra Kina, Sachalin, Hokkaido och Honshu. Den är en långflyttare och de flesta övervintrar i Sydostasien. Den delas upp i två underarter. G. s. davisoni (Hume, 1877) häckar i Sachalin och på Hokkaido och Honshu, medan nominatformen G. s. sibirica förekommer över större delen av det globala utbredningsområdet.[5]

Sibirisk trast i Europa

Sibirisk trast är en mycket sällsynt gäst i Västeuropa där den främst har uppträtt under höst och vinter.[6] I Sverige har arten hittills påträffats med säkerhet endast en gång när den ringmärktes 11 september 1990 i Ottenby, Öland.[7]

Släktestillhörighet

Tidigare placerades arten i släktet Zoothera, men flera DNA-studier visar att sibirisk trast med släktingar står närmare bland andra trastarna i Turdus.[8][9][10]

Ekologi

Sibirisk trast uppträder mycket skyggt och häckar på lägre höjder i bergsskogar med blandad skog av lövfällande, städsegröna och barrträd. Längre norrut häckar den även i tajga. Den lever av en rad olika sorters insekter men äter även mask och bär.

Ägg från sibirisk trast, av underarten davisoni

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN listar arten som nära hotad (LC).[1]

Referenser

Noter

1. ^ [ ] BirdLife International 2024 Geokichla sibirica . Från: IUCN 2024. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2024-2. Läst 7 december 2024.
2. BirdLife Sverige (2021) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
3. Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
4. Gill F, D Donsker & P Rasmussen  (Eds). 2023. IOC World Bird List (v13.2). doi :  10.14344/IOC.ML.13.1.
5. Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
6. Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. ISBN 978-84-941892-9-6 
7. Sibirisk trast i BirdLife Sveriges raritetskatalog
8. Klicka, J., G. Voelker och G.M. Spellman. 2005. A molecular phylogenetic analysis of the ‘‘true thrushes’’ (Aves: Turdinae). Molecular Phylogenetics and Evolution 34: 486–500.
9. Voelker, G., and J. Klicka. 2008. Systematics of Zoothera thrushes, and a synthesis of true thrush molecular systematic relationships. Molecular Phylogenetics and Evolution 49: 377–381.
10. Voelker, G. och R.K. Outlaw. 2008. Establishing a perimeter position: speciation around the Indian Ocean Basin. Journal of Evolutionary Biology 21: 1779–1788.

Källor

• Mullarney, K. Svensson, L. Zetterström, D. (1999). Fågelguiden, Europas och medelhavsområdets fåglar i fält. (första upplagan). Stockholm: Albert Bonniers förlag. sid. 278-279. ISBN 91-34-51038-9 
• Brazil, M. (2009) Birds of East Asia, Helm Field Guides, sid: 398-399, ISBN 978-0-7136-7040-0
• Brazil, Mark (2018). Birds of Japan. Helm Field Guides. ISBN 978-1472913869 

Externa länkar

• Wikispecies har information om sibirisk trast.
  Artförteckning
• Wikimedia Commons har media som rör sibirisk trast.
  Bilder & media
• Läten på xeno-canto.org