Shorty Green

Wilfred Green
Smeknamn	Shorty
Nationalitet	Kanada
Född	17 juli 1896, Sudbury, Ontario
Död	19 april 1960 (63 år), Sudbury, Ontario
Spelardata
Position	Högerforward
Skjuter	Höger
Längd	178 cm
Vikt	69 kg
Klubbar
Spelade för	Sudbury Wolves Hamilton Tigers New York Americans
Tränare för	New York Americans
Övrigt
Proffsår	1923–1927
Hall of Fame	1963

Green, tvåa från vänster i översta raden, med New York Americans i Mexiko 1926.

Wilfred Thomas "Shorty" Green, född 17 juli 1896 i Sudbury, Ontario, död 19 april 1960 i Sudbury, var en kanadensisk professionell ishockeyspelare.[1] Green spelade fyra säsonger i NHL för Hamilton Tigers och New York Americans åren 1923–1927.

Karriär

Shorty Green debuterade i NHL med Hamilton Tigers säsongen 1923–24 och gjorde 13 poäng på 22 matcher i en kedja med Billy Burch och yngre brodern Red Green. Tigers slutade dock sist i ligan med 19 poäng på 24 matcher.

Andra säsongen med Tigers, 1924–25, blev mer lyckosam då Green som nyutnämnd lagkapten gjorde 18 mål och 27 poäng på 28 matcher. Kedjekamraten Billy Burch vann Hart Trophy som NHL:s mest värdefulle spelare och Tigers, som de två föregående säsongerna slutat sist i ligan, vann NHL:s grundserie en poäng före Toronto St. Patricks. Tigers missade dock chansen att få spela om Stanley Cup då Green och Burch ledde en spelarstrejk inför slutspelet mot klubbens ägare för bättre ekonomiska villkor.[2] Det hela slutade med att klubben stängdes av från spel och upplöstes efter säsongen och då den nya klubben New York Americans bildades inför säsongen 1925–26 köpte den rättigheterna till Hamilton Tigers spelare.

Green var tillbaka i NHL med nya klubben New York Americans säsongen 1925–26 och gjorde det första målet i klubbens historia den 15 december 1925 i nya arenan Madison Square Garden III i en match mot Montreal Canadiens.[3] Green spelade två säsonger för New York Americans. Sent under säsongen 1926–27 ådrog han sig en allvarlig njurskada under en match och togs in på sjukhus i kritiskt tillstånd.[4] Green återhämtade sig men skadan betydde slutet på hans spelarkarriär. Säsongen 1927–28 utsågs han istället till ny tränare för New York Americans.[5] Det blev dock endast en säsong som tränare för Americans med 11 vinster, 27 förluster och 6 oavgjorda och med en femteplats i Canadian Division som resultat.

1963 valdes Green in som ärad medlem i Hockey Hall of Fame.[6]

Statistik

Spelare

				Grundserie						Slutspel
Säsong	Lag	Liga		Matcher	Mål	Assists	Poäng	Utv.		Matcher	Mål	Assists	Poäng	Utv.
1923–24	Hamilton Tigers	NHL		22	7	6	13	31		—	—	—	—	—
1924–25	Hamilton Tigers	NHL		28	18	9	27	63		—	—	—	—	—
1925–26	New York Americans	NHL		32	6	4	10	40		—	—	—	—	—
1926–27	New York Americans	NHL		21	2	1	3	17		—	—	—	—	—
NHL totalt				103	33	20	53	151		—	—	—	—	—

Tränare

M = Matcher, V = Vinster, F = Förluster, O = Oavgjorda, P = Poäng, Div. = Divisionsresultat

Säsong	Lag	Liga	M	V	F	O	P	Div.	Resultat
1927–28	New York Americans	NHL	44	11	27	6	28	5:a i Canadian Division	–
NHL totalt			44	11	27	6	28

Meriter

• Allan Cup – 1919

Externa länkar

• Shorty Greens spelarprofil på nhl.com

Referenser

1. Shorty Green hockey-reference.com
2. Hockey History: The First NHL Strike Arkiverad 13 maj 2008 hämtat från the Wayback Machine. Jamie Fitzpatrick, proicehockey.about.com
3. Madison Square Garden III hockey.ballparks.com
4. "Green badly hurt in hockey game" The Pittsburgh Press, sid. 31, 1 mars 1927
5. "Green is manager of N.Y. Americans" The Montreal Gazette, 17 augusti 1927
6. Shorty Green hhof.com