Rostsparv

Rostsparv
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Rostsparv, adult hane
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljFältsparvar
Emberizidae
SläkteEmberiza
ArtRostsparv
E. caesia
Vetenskapligt namn
§ Emberiza caesia
AuktorCretzschmar, 1827
Utbredning
Häckningsområde och övervintringsområde.

Rostsparv[2] (Emberiza caesia) är en fågel som tillhör familjen fältsparvar.[3] Fågeln häckar utmed kustområden i östra Medelhavet och övervintrar huvudsakligen i Sudan i Afrika. Tillfälligt ses den norr om utbredningsområdet, med bland annat tre fynd i Sverige. Rostsparven är mycket lik och nära släkt med ortolansparven och arten bergortolan. IUCN kategoriserar den som livskraftig.

Kännetecken

Utseende

Fågeln mäter 14–15,5 centimeter och är något mindre än ortolansparven, som den i övrigt liknar till form och fjäderdräkt. Den häckande hanen skiljer sig från ortolansparvens med sitt grå huvud, ej olivfärgat, och orangefärgad mustasch och strupe istället för gulfärgade.[4] Den tydliga ögonringen är vit, inte gul. Övergumpen är ostreckat rödbrun, till skillnad från ortolansparvens streckade grå övergump. Honan är lik hanen men mattare färgad.

Läten

Rostsparvens läten är mycket lika ortolansparven. Sången är snarlik sydeuropeiska ortolansparvar med samma uppbyggnad av två till tre korta toner som avslutas med en lång utdragen. Rostsparvens saknar dock alltid ortolansparvens ringande ton.

Utbredning och systematik

Rostsparven häckar utmed kustområden längs Medelhavets östra del, närmare bestämt i sydvästra Albanien, större delen av Grekland, Kreta, det mesta av kustnära västra och södra Turkiet, Cypern, västra Syrien, Libanon, västra Jordanien, norra Israel, Palestina och möjligen även nordvästra Irak. Vintertid flyttar den till Sudan, både på kusten och utmed Nildalen. Åtminstone förr sågs den även i Eritrea. Vissa har också rapporterats från södra Egypten samt nordvästra och sydvästra Saudiarabien.[5]

Uppträdande utanför utbredningsområdet

Rostsparven uppträder mycket sällsynt i Västeuropa.[6] I Sverige har den påträffats tre gånger: på Öland 29–30 maj 1967, i juni 2014 på Haparanda-Sandskär och i Skutskär runt juletid 2018.[7]

Släktskap

Rostsparven är mycket nära släkt med ortolansparven (Emberiza hortulana). Tillsammans står de gulgrå sparv (Emberiza cineracea) närmast, och dessa tre utgör systergrupp till arten bergortolan (Emberiza buchanani).[8][9]

Ekologi

Emberiza caesia

Rostsparven häckar på soliga sluttningar där det finns buskar. Den lever främst utmed kusten eller på öar, och häckar oftast på lägre höjd än den närbesläktade ortolansparven. Fågeln lägger fyra till sex ägg i ett bo placerat på marken. Den är en insektsätare om sommaren och lever av frön resten av året.

Status

Arten har ett stort utbredningsområde och internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar arten som livskraftig. Beståndsutvecklingen är dock oklar.[1] Världspopulationen uppskattas mycket preliminärt till mellan 271 000 och 531 000 vuxna individer.[1]

Taxonomi och namn

Rostsparven beskrevs taxonomiskt 1827 av den tyske läkaren och naturforskaren Philipp Jakob Cretzschmar, vilket gett upphov till artens namn på engelska, Cretzschmar's Bunting. Det vetenskapliga artnamnet caesia betyder "blågrå" eller "gråögd".[10]

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

Noter

  1. ^ [a b c] BirdLife International 2024 Emberiza caesia . Från: IUCN 2024. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2024-2. Läst 6 december 2024.
  2. ^ BirdLife Sverige (2021) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-02-01
  4. ^ Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 396. ISBN 978-91-7424-039-9 
  5. ^ Madge, S. (2020). Cretzschmar's Bunting (Emberiza caesia). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/61872 20 april 2020).
  6. ^ Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. ISBN 978-84-941892-9-6 
  7. ^ Rostsparv, BirdLife Sveriges raritetskatalog.
  8. ^ Päckert, M., Sun, Y.-H., Strutzenberger, P., Valchuk, O., Tietze, D.T. and Martens, J. (2015). Phylogenetic relationships of endemic bunting species (Aves, Passeriformes, Emberizidae, Emberiza) from the eastern Qinghai-Tibet Plateau. Vert. Zool. 65(1): 135–150.
  9. ^ Päckert, M., A. Favre, J. Schnitzler, J. Martens, Y.-H. Sun, D.T. Tietze, F. Hailer, I. Michalak, and P. Strutzenberger (2020b), Into and Out of the Qinghai-Tibet Plateau and the Himalayas: Centers of origin and diversification across five clades of Eurasian montane and alpine passerine birds, Ecology and Evolution 10, 9283-9300.
  10. ^ James A. Jobling (2010) The Helm Dictionary of Scientific Bird Names. Christopher Helm, London. ISBN 978-1-4081-2501-4

Externa länkar

 

Prefix: a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y z 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9

Portal di Ensiklopedia Dunia