Rosemarie TrockelRosemarie Trockel, född 13 november 1952 i Schwerte i dåvarande Västtyskland, är en tysk konstnär. Rosemarie Trockel växte upp i den dåvarande lilla staden Opladen i Nordrhein-Westfalen som en av tre döttrar i en ingenjörsfamilj. Hon utbildade sig från 1971 till lärare på Lärarhögskolan i Köln i antropologi, sociologi, teologi och matematik. 1974–1978 studerade hon måleri för Werner Schriefers vid Fachhochschule Köln. Vid skolan gjorde hon sina första Super 8-filmer, bland annat Sei kein Kind von Traurigkeit. 1980 träffade hon sin senare gallerist, Monika Sprüth, och reste med henne i USA, där hon bland annat bekantade sig med konstnärerna Jenny Holzer, Barbara Kruger och Cindy Sherman och deras verk. Inspirerad av dessa gjorde hon att vara kvinna till sitt huvudtema.[1] Rosemarie Trockel arbetar med olika uttryckssätt och tekniker som keramik, bilder i maskinstickat ylle och tyg, fotografier, teckningar, skulpturer, video, collage och installationer. Hon slog igenom vid en separatutställning i Köln 1982 och har inte minst uppmärksammats i USA. Hon bor och arbetar i Köln och undervisar på Kunstakademie Düsseldorf. År 2011 fick hon Wolfpriset i konst. Offentliga verk i urval
Rosemarie Trockel är representerad vid bland annat Moderna museet[2]. Källor
Noter
|