Carl Rolf Nils Öhman, född 29 juli 1928 i Gävle Heliga Trefaldighets församling i Gävleborgs län,[1] död 4 november 2016 i Täby distrikt i Stockholms län,[2] var en svensk officer.
Biografi
Öhman avlade officersexamen vid Krigsskolan 1950 och utnämndes till fänrik i Marinintendenturkåren samma år, varefter han befordrades till löjtnant 1952. Han tjänstgjorde 1959–1963 vid Intendentursektionen i Marinkommando Väst. Han befordrades 1960 till kapten[3] och var chef för Skyddsdetaljen i Förrådsbyrån i Försvarets intendenturverk 1963–1965.[3][4] Han befordrades till kommendörkapten av andra graden i Marinintendenturkåren 1965,[3] varefter han tjänstgjorde i Plan- och budgetdetaljen i Centralplaneringen i Försvarets intendenturverk 1966–1968, varav som detaljchef en kortare tid under 1968.[3][5][6] Han tjänstgjorde i Intendenturmaterielförvaltningen vid Försvarets materielverk 1968–1971, befordrades till överstelöjtnant i Intendenturkåren 1971 och var chef för Intendenturavdelningen vid staben i Östra militärområdet 1974–1975.[3]
Åren 1975–1988 var Öhman verksam i Intendenturavdelningen i Huvudavdelningen för armémateriel i Försvarets materielverk, först som chef för Intendenturplaneringen 1975–1978.[3][7] År 1978 befordrades han till överste, varefter han var chef för Drivmedelsbyrån 1978–1981. Han befordrades 1981 till överste av första graden och var teknisk direktör och chef för Intendenturavdelningen 1981–1988,[3] under vilken tid han ledde den grupp som utvecklade Fältuniform 90.[8][9] Öhman inträdde i Intendenturkårens reserv 1988.[3]
Rolf Öhman invaldes 1976 som ledamot av Kungliga Örlogsmannasällskapet[10] och 1979 som ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademien.[3] Åren 1993–1998 var han Kungliga Krigsvetenskapsakademiens andre sekreterare.[11]
Bibliografi
- Öhman, Rolf (1985). ”Utveckling av ny fältuniform”. Kungl. Krigsvetenskapsakademiens handlingar: sid. 241–264.
- Öhman, Rolf (1990). Försvarets intendentkår 1973–1990. Täby: Försvarets materielverk .
- Öhman, Rolf, red (2001). Marinens intendenturofficersförening i Stockholm 1906–2000. En kort historik. Stockholm: Marinens intendenturofficersförening .
Referenser
- ^ Sveriges befolkning) 1980, CD-ROM, version 1.00 (Sveriges Släktforskarförbund 2004).
- ^ Sveriges dödbok 1860–2016, DVD-ROM (Sveriges Släktforskarförbund 2017).
- ^ [a b c d e f g h i] Kjellander, Rune (1996). Kungl Krigsvetenskapsakademien. Svenska Krigsmanna Sällskapet (till 1805), Kungl Krigsvetenskapsakademien. Biografisk matrikel med porträttgalleri 1796–1995. Stockholm: Kungliga Krigsvetenskapsakademien. sid. 186. ISBN 91-630-4181-2 .
- ^ Svenska försvarsväsendets rulla 1965. Stockholm. 1965. sid. 62 .
- ^ Svenska försvarsväsendets rulla 1967. Stockholm. 1967. sid. 59 .
- ^ Svenska försvarsväsendets rulla 1968. Stockholm. 1968. sid. 59 .
- ^ Sveriges statskalender 1976. Stockholm: Liber Förlag. 1976. sid. 102 .
- ^ Ericsson, Jörgen F. (2017). ”Minnesord över bortgångna ledamöter 2017”. Kungl. Krigsvetenskapsakademiens handlingar och tidskrift (4): sid. 10. http://kkrva.se/hot/2017:4/HoT-4-2017-ericsson-minnesord.pdf.
- ^ Dybeck, Sten; Dybeck, Clarence; Åkerson, Arne; Havden, Gunilla; Kruuse, Roland (31 december 2016). ”Minneord”. Gefle Dagblad. Arkiverad från originalet den 19 september 2018. https://web.archive.org/web/20180919211444/https://www.gd.se/artikel/slakt-o-vanner/minnesord/minneord. Läst 19 september 2018.
- ^ Kjellander, Rune (2007). Svenska marinens högre chefer 1700–2005. Chefsbiografier och befattningsöversikter samt Kungl Örlogsmannasällskapets ämbetsmän och ledamöter 1771–2005. Stockholm: Probus Förlag. sid. 240. ISBN 978-91-87184-83-3 .
- ^ Anderson, Björn (2016). Kungl Krigsvetenskapsakademien. Svenska Krigsmanna Sällskapet (till 1805), Kungl Krigsvetenskapsakademien. 20 år med akademien och dess ledamöter 1996–2016. Stockholm: Kungliga Krigsvetenskapsakademien. sid. 89. ISBN 978-91-980878-8-8 .
Vidare läsning
